Sjukhuset, sista delen...kanske.

Så blev det då bestämt i fredags. Det blir operation.
Efter samtal med försäkringsbolaget under fredagen, där dom vid ett par tillfälle försökte lägga orden i munnen på mig att jag inte ville åka hem och göra operationen där, så gick dom med på att jag skulle få det här. Det lät på dom som att själva operationen var inte det som var problemet, utan det var hur många gånger som jag skulle behöva sjukgymnast osv....Dom små kostnaderna.

Men nu sitter jag här, på rummet på Nairobi Hospital. Det började igår, måndag eftermiddag.
Skulle upp till ortoped läkaren för att få en del papper som jag var tvungen att ha för att kunna bli inskriven. Efter det besöket, skulle vara där strax efter 17 och kom in ca 18, så skulle jag gå vidare till Admision, själva inskrivnings mottagningen. Återigen, fyll i en massa papper och så kom det då: Vänligen fyll i uppgifterna om vem som betalar. ....Ok, hade ju inte fått något alls från kontoret i Kapstaden, och lite tur hade jag för det kom en kille springandes från ortopeden med ytterligare ett papper som jag skulle ha och jag frågade honom om det här med försäkringsgarantin. Han ringde upp till sekreteraren och sen så löste alltihopa sig. Dom mailade ner alla uppgifter. Sen fick jag sitta ner o vänta. Skulle få en med mig som visade vägen dit jag skulle.
Väl på rummet så var det bara att installera sig. Tog lite bilder av hur ett rum på Nairobi Hospital kan se ut.

En skön säng o soffa är bra att ha på rummet... 

Tv med CNN BBC och en del sportkanaler, fint det....

Vyn utifrån balkongen , toadörren till vänster

Ut mot balkongen

Halva toaletten.....

...andra hälften....

Strax efter så kom dom från matsalen och skulle ta upp beställning på vad jag ville ha för kvällsmat och frukost. Middagen intog jag innan jag åkte, så det fick bli en kaffe och fruktsallad.

Tisdag morgon. Frukost eller inte? Efter lite kollande o frågande av personalen, så kom dom fram till att jag kunde få frukost. Jag hade ju valt att få bli helt nedsövd, känns ganska bra för då är det klart då man vaknar.
Men lunch fick jag inte äta. Skulle ner för operation vid 16-tiden, men redan strax före 14 kom dom med en annan rullsäng som skulle ta mig ner till op-salen. Av med allt vad man hade på kroppen, t o m underkläder. Sen rullade det iväg ner mot op-salen...vita väggar...ljusgröna väggar....mörkare gröna väggar...o sen kom op-salen :) Efter det så minzzzzzzzzzz....zzzzzzz

Fast den som så önskar, kan få se operationen när jag kommer hem. Doktorn var här och sa att jag får en CD skiva med operationen på :) Det går inte för sig i Sverige det inte.... :)

Vaknar kanske lite för tidigt, iaf så tycker dom det är konstigt att jag redan har vaknat, men det tar ut sin rätt på kroppen, narkosen alltså. Kommer ihåg att dom frågade en massa och jag svarade på svenska... :) Kom på mig själv, men tungan slant hela tiden och dom hade nog ganska kul åt en Muzungo, vit människa.
Min kvällsmat som jag beställt innan på dagen kom in, kyckling och pommes. Jag tror klockan var efter 12 på natten innan jag åt den. Bara sov o sov, försökte hålla ögonen öppna men det gick inte. Och fortfarande under dagen efter så har jag sovit o surfat om vartannat. Frukosten bestod inte av det jag hade beställt. Fick inget ägg o inget kaffe. Bara flingor med varm mjölk, ja ni läste rätt, vet inte varför det skulle vara varm, men det gick ner ändå tillsammans med två ynka prinskorvar och ett glas juice.
Under förmiddagen kom sjukgymnasten första gången. Fick göra en del rörelser med benet för att sedan gå till dörren, ut på balkongen och sen till sängen igen. Strongt gjort :)
Sen vila sova o surfa igen. Lunchen kom. Skivad potatis med en köttgryta av något slag och potatis/ingefärasoppa som förrätt. Nej, det gick inte att trycka ner allt. Dom hade beställt en stor portion. Till imorgon har jag själv fyllt i lappen. En medium storlek på maten.Vad sägs om grillad sirloin med kockens utvalda grönsaker för säsongen Ost o kex till efterrätt och kaffe på det. :)
Under eftermiddagen kom sjukgymnasten igen. Det blev mer rörelser och en lånpromenad i korridoren.
Sen tebax till sängen igen o datorn. Har tv oxå och snart kan jag referera matchen mellan man united och liverpool hur lätt som helst. Bara repriser om och om igen.

Jag skulle iofs kunna upp o gå lite själv, men jag har en dräneringsslang från knät och det är lite bökigt att asa behållaren med sig, har ju kryckor nu i början.
Kommer en massa trevliga sköterskor och doktorer och ställer alla möjliga frågor. En syster visste inte var Sverige låg. En annan sa att hon skulle aldrig klara av att bo där för det e så kallt.. :)
Doktorn som opererade mig visste precis. En mycket trevlig och aktad doktor med faktiskt artroskopi som specialitet. Känns tryggt.

Idag torsdag kunde jag inte hålla mig. Ville inte gå med kryckor så jag tog en sväng i korridoren utan dom. Tyvärr så kom min sjukgymnast... :( Han vill att jag ska ha dom tills doktorn säger att det inte behövs. Som tur var så kom doktorn senare och sa att om jag bara går inne på rummet så behöver jag inte, annars mest för balansens skull. Bytte bandage och fick se såren, inte så fina men det får man leva med.
Fick mysigt o kärt besök idag. Sara o Lukas kom. Lukas blev väldig fundersam att jag var där men oxå väldigt glad. Tyvärr så får man inte ta in barn på avdelningarna om dom är under 12 år. Klokt kanske, men hade varit kul o visa hur det kan se ut här inne. Nu får ni alla nöja er med dom bilder jag har tagit.
Som tur är, så blir detta sista natten här, iallafall om man får tro doktorn. Har sagt att jag får komma hem imorgon. Så det är bara att hoppas. Sjukgymnasten tycker det går framåt med rörelserna och det är ju skönt att höra.
Nu avslutar vi detta kapitel med att berätta, att då jag kom in på rummet efter att ha varit ute o gått, så låg detta fina kort på sängen:



                                    

Kom igen Svenska sjukvården när ni delar ut sådana här kort

Uppdateringar om hur det fortskrider kommer i andra blogginlägg.
Må väl alla och ta hand om er.


//Benny

Ett intensivt dygn!

Ja nu har jag och lillplutten varit ensamma hemma i över ett dygn!
Och ja - jag är HELT färdig nu måste jag erkänna!

Det är en oerhörd förmån att få vara föräldralediga tillsammans, det kan jag inte minst understryka efter att nu varit helt ensam om alltsammans i 27 timmar... Är full av beundran för ensamstående föräldrar! Att ta hand om en 17-månaders aktiv liten kille är verkligen ett heltidsarbete - dygnet runt!

Strax efter klockan 17 igår kväll så checkade Benny in på sjukhuset för att förberedas för operation. Han fick ju inte vilket sunkigt sjukhusrum som helst heller...men det kan han berätta om i ett annat inlägg :)

Jag är ju inte jätteglad för att han ska genomgå operationen här i Kenya men jag inser ju också att knät är så pass skadat att det inte är hållbart att gå omkring så pass handikappad och med sådan smärta som han faktiskt har gjort fram till nu. Så jag har väl kan jag erkänna varit lite nervös det senaste dygnet trots att det inte är jag som ska genomgå det hela.

Att vara ensam med Lukas är ju faktiskt en förmån som är riktigt härlig och som jag ju inte upplevt riktigt innan! Idag har vi varit på Junction tillsammans med A och E. Jag kan ju faktiskt passa på och göra lite långpromenader nu igen eftersom jag inte har en knäskadad att släpa på :) Och nu börjar jag faktiskt tycka att det är helt ok att gå själv också, vi har ju tack och lov inte råkat ut för några konstiga situationer ute på stan så därför känner jag mig ganska trygg på de gator som jag brukar välja. Men idag fick jag alltså sällskap och det är ju ruskigt trevlig.

Den största anledningen till att det blev just Junction idag var att jag skulle köpa skolböcker! Ja minsann, här ska det utbildas må ni tro! Företagsamma föräldrar har sett till så att vi ska få en kurs i Swahili som har börjat just idag! Spännande värre. Så det var riktigt kul att på gamla dar gå och köpa sig lite böcker i ämnet :)

Väl på Junction passade vi så klart på att ta en kaffe och smoothie till barnen på Java - favoritfikastället nummer ett!
Och inte nog med det - lägligt nog passerade vi Chef & Chef på vägen hem lagom vid lunchtid och kunde dessutom få oss lite god mat i magarna - och med oss hem! Jag passade på att beställa lite extra så kanske jag slipper laga mat på några dagar :)

På vägen hem somnade båda killarna och sov gott hela vägen. Ungefär där började min största dumhet idag..... Jag tyckte att Lukas sov så hårt i sin vagn och han var så himla varm så därför tänkte jag att jag nog skulle kunna lyfta över honom till sin säng så han kunde få sova vidare där.
Nej - det gick INTE....han vaknade tvärt och vägrade att somna om vad jag än försökte med.
Följden av det är att jag haft en grinig och trött son under hela eftermiddagen/kvällen... jaja, alltid lär man sig något...

Och någon Swahili-kurs blev det inte heller för mig. Inte kul att lämna en kinkpelle till någon barnvakt här direkt och i ärlighetens namn så var jag också helt slut och hade förmodligen inte orkat heller! Blev lite fika här ute på gräsmattan (det var ju tisdag idag), Emma bjöd dessutom på muffins - gott! Det var ju rätt mysigt det också - ända tills det började regna.... Men då blev det å andra sidan lite spontant lekparty här i vårt vardagsrum - så kan det bli om man bor på bottenvåningen :) Mysigt det också och kul att se barnen leka!

Inte har min kära son heller hållit igen på bajsblöjorna idag (som ju vanligtvis är Bennys huvudområde) utan har gladeligen fyllt tre stycken sen lunch, varav två ganska lösa sådana så jag hoppas verkligen att han inte ska bli magsjuk också :( Stackars lillplutt!

Operationen då - ja, ännu vet jag ingenting! Sitter här nu och håller tummarna för att Benny snart ska ringa. Jag pratade med honom för 6 timmar sen och då visste han inget om när det skulle bli. Sen dess så har han inte svarat på mina mess eller hört av sig så jag utgår från att det har blivit av nu i eftermiddag. Hoppas verkligen han hör av sig snart... Kan knappast gå och lägga mig innan jag vet, men gudarna ska veta att jag hade somnat på studs om jag lagt mig nu...

I morgon väntar en ny dag med pluttis :) Vi har inga planer så kanske vi försöker hälsa på Benny på sjukhuset om det funkar med besök där. Vi får se, vi ska i alla fall vara ute och leka lite på gården i morgon, det har vi ju inte hunnit med så mycket idag!

Kram på er - vi hörs!

//Sara


 

I sjukvårdens tecken, del 2.

Det kan bli många delar i denna följetongen. På gott o ont.

Dagen efter hade jag ju då fått tid till MRI scanning, magnetröntgen. Tiden var satt till kl 1800, men eftersom jag inte visste vart jag skulle så gick jag i god tid. Kom dit strax före 1700 och betalade dom 16000 ksh det skulle kosta, 1280 sek. Men det var fullt av folk, så det fanns nästan ingenstans att sitta. Om alla hade tagit sig dit själva, så hade nog folksamlingen mer än halverats.

Nåväl, satt och messade med Sara, och plötsligt kom det ut en kille i vit rock och kallade in mig. Klockan var då 1717, kan ni fatta, nästan 45 minuter före utsatt tid!! Väl inne fick man ta av sig allt metalliskt och väga sig, sen in o lägga sig på en brits och på med hörselskydd!!! Ja, ni läste rätt. Det var ett fruktansvärt oljud där inne när dom väl körde igång, fick inte en blund i ögonen.
Men när kl var 1748, ja då var jag redan klar.
-Du kan komma imorgon efter 12 och hämta bilderna, sa dom. -Nej det går inte för vi åker till Mombasa. -Ok, kom vid 0800 istället då.

Klockan 0800 var jag där nere morgonen efter. Gick in och frågade efter bilderna. -Du får nog vänta lite medans vi letar.
Jag gick ut och väntade. Efter ca 10 minuter kom det ut en man o sa att jag fick nog komma tebax efter 10-tiden. -Nej, det går inte, vi ska fortfarande till Mombasa!!! -Ok, kom o hämta dom när ni kommer hem.
Så vi for iväg till Mombasa istället. Men om detta kan ni läsa i ett annat inlägg.
Idag, fredag, hade jag tid igen hos Ortopeden kl 1700. Ringde dit under tiden jag gick och bad tjejen där att ringa till röntgen och be dom plocka fram mina bilder så att dom var klara när jag kom.
Inga problem denna gången. Så vidare upp till läkarmottagningen och kom dit 1630. Lika fullt denna gången. Fick sitta en timme och var inne 1730. Denna gången fick jag träffa Dr Byakiki's assistent. Han frågade vad jag sökte för, och jag svarade kanske lite irriterat att: -Det tänkte jag att du skulle tala om för mig genom att titta på bilderna.
Han ögnade snabbt igenom bilderna genom att endast hålla upp dom mot fönstret lite. -Ok får jag undersöka knät, sa han. Tänkte att det behövs väl inte, för det hade ju doktorn redan gjort. Men men, lade mig på britsen igen och han gjorde samma saker som doktorn gjorde förra veckan. Klädde på mig och fick domen.
x Främre korsbandet helt avslitet :(
x Menisken skadad :(

Kändes som att världen rasade. Han tyckte inte att det var någon fara egentligen, bara att göra en lätt operation och sätta dit ett nytt igen!!! Kul kille.....
Men allvarligt, det var vad han sa. Tydligen gör dom korsbandsrekonstruktioner genom artroskopi, vilket dom ändå får göra om dom ska ta bort dom trasiga meniskbitarna. Och då tyckte han att man lika gärna kunde fixa det andra oxå. Suck. Vilket bekymmer man hamnat i. Dom är tydligen väldigt duktiga härnere på operationer, men om vi ska hem om förhoppningsvis 4-4,5 månader, och efter en operation så har man en jobbig tid på 3-4 månader, så kanske man ska vänta tills man kommer hem, eller? Jag har ännu inte bestämt mig.
På väg ut för att betala dagens konsultation, återigen 5000 ksh , 400 sek, så frågade jag vad en operation kostar. Och det kan jag säga direkt, att kan inte sjukhuset skicka räkningen till försäkringsbolaget, så blir det ingen operation. Det kommer att sluta på ca 500000 ksh, 40000 sek.
Men å andra sidan kan jag inte gå så här heller. Går inte jämt och snedbelastar det andra knät. Som sedan tidigare inte heller är friskt...... :(
På tisdag kl 1600 har jag en ny tid hos Dr Byakiki. Vi ska då ta ngn form av beslut om hur vi går vidare. Slutar nog med att han får ta kontakt med försäkringsbolaget för att konsultera dom om detta.

Så det var allt för denna gången. Del 3 kommer när det hänt något nytt i saken.

Ha en trevlig helg alla där ute, ta hand om er.

//Benny

I sjukvårdens tecken.

Så kom då det oundvikliga som jag hoppades få slippa. Sjukhusbesök!
Tänkte i mitt stilla sinne att nu blir det jobbigt. Råkade ju ut för en otäck vridning av knät för ca 4 veckor sedan, och det blev ju inte bättre av att jag halkade på vårt golv då det var lite blött i förra veckan.
Så sagt o gjort, i tisdags ringde jag, på order av fru M hemma i Lund, direkt till Ortopedläkaren. Tydligen är det ok att göra så här nere. Tänkte att det tar väl lite tid att få komma dit, men fick en tid två dagar efter kl 1500. Så jag bokade en taxi dit, det är inte långt, men jag visste inte exakt vart jag skulle gå. Då jag pratade med läkarens sekreterare så fick jag beskedet att jag skulle betala på ett annat sjukhus innan jag kom upp till dom, åtminstone var det så jag uppfattade det.

På torsdagen på morgonen ringde min telefon. Det var sekreteraren som bara ville dubbelkolla att jag verkligen skulle komma. Det händer INTE i Sverige att dom kollar sånt samma dag.

När jag klivit ur taxin så gick jag till huvudingången men blev genast hänvisad till akutintaget och receptionen där. Ställde mig i kö för att betala. Då ringde telefonen igen och det var samma trevliga kvinna igen som undrade om jag kommit fram. Nej sa jag, jag sitter i kö för att betala. -Ok, ta det lungt för doktorn är 1 timme försenad. Det var bra tänkte jag för det tog lite tid här.
Kom fram och mannen frågade artigt om jag varit där innan varpå jag sa nej, lyckligtvis inte. -OK, då får du gå bort till lucka 1, :) , och anmäla dig där. Så jag gick dit, fick fylla i en blankett med diverse uppgifter som dom ville ha, bl a namnuppgifter, bostad, telefon, yrke och hör o häpna, vilken RELIGON jag har... :) Märkligt. Därefter så fick jag ett inplastat kort som jag hädanefter ska använda vid andra besök. Tillbaka till sista luckan och betala. 2000 ksh kostade det, ca 160 sek. -Ok, då är det bara att sitta ner o vänta så blir du uppropad och får komma in. -Nej, men vänta nu lite, jag ska direkt till ortopeden enligt överenskommelse. -Ja men då skulle du inte betalat här utan gått direkt dit och betalat där. Så jag fick pengarna tillbaka och gick till det andra sjukhuset som låg andra sidan gatan.

Väl uppe på 5:e våningen så kom jag så rätt. När jag förklarade att jag suttit i kö för att betala på det andra sjukhuset så skrattade hon. -Jaha, så det var det du menade när du sa att du skulle betala. Men det ska du ju göra här..... Ja se språkförbistring och missförstånd kan bli lite lustigt ändå. Lyckligtvis så var ju läkaren sen så det gjorde inget. Efter 1 timmes väntan, kom dit 1530, så fick jag komma in. En mycket trevlig läkare, intresserad av adoptioner och dess process och av att lyssna på ABBA :)
Han var glad att jag kommit till honom för han var oxå mycket intresserad av knäskador och ville fortsätta att utveckla sig inom detta och bli ännu bättre. Efter en snabb koll, på samma sätt som med mitt andra knä för många år sedan, så konstaterade han att det INTE ser bra ut. Ett väldigt stort glapp inne i knät, vilket jag oxå kunde känna o se då han undersökte mig, gjorde att han genast skickade mig vidare för att göra en magnetröntgen. Så ut till sekreteraren igen med läkaren i följe som artigt men bestämt sa till henne att ordna en tid snarast till röntgen. Hemma hade det tagit ett bra tag, men här fick jag tid dagen efter, fredag kväll kl 1800!!! Vilken läkare i Sverige hade tagit emot en simpel knäskada en fredagskväll? Måste bero på att jag är Mzungo ,vit, och har pengar.
Vi kom överens om att jag ska kontakta ortopeden igen efter röntgen för att boka en ny tid och gå igenom röntgen för att se vad som ska göras.

Men det återkommer vi till i nästa inlägg.
Ha en bra fredag och trevlig helg på er alla.

//Benny

Sjukstuga och impulsbeslut...

Ja nu har jag minsann trillat dit riktigt ordentligt i världens dunderförkylning. Hosta och halsont sen i söndags och det verkar vara en seg historia tyvärr. Får hoppas att de andra i hushållet klarar sig från det värsta. Det verkar vara något som går här på Gemina, har hört flera andra som klagat över halsont och förkylningssymptom dessvärre. Vädret just nu gör kanske att det är bäddat för lite förkylningar, ömsom kallt och kyligt och ömsom strålande sol och riktigt, riktigt varmt! Jag försöker kurera mig med Javas "Hot lemon & ginger tea with honey", alltså riktigt starkt ingefärste, whiskey, mjölk med honung och rom, halstabletter och ett arabiskt nässpray jag hittade på apoteket... Blir nog bra så småningom hoppas jag.

Tyvärr är jag inte den enda som inte är riktigt kurant i familjen. Benny råkade ju skada sitt "friska" knä under säsongens första fotbollsmatch med de andra papporna för några veckor sen och knät vill inte riktigt bli bättre. Till på köpet så halkade han i lägenheten härom dagen och det blev ju inte bättre av det direkt. Så idag ska han faktiskt besöka en ortopedläkare, har en tid bokad klockan 15 i eftermiddag. Får se vad han säger, jag är ju inte så road av att han ska behöva gå genom en operation här men är det det som behövs så är det ju inte mycket att be för. Klart är i alla fall att han behöver någon hjälp för jag märker ju att han har riktigt ont. Vi får hålla tummarna :)

Trots allt detta så fick vi ett ryck i måndags och beslutade oss för att boka en resa till kusten! Vi trotsar oroligheterna och åker ändå... Kanske dumt men nu känner vi för att hitta på något utanför stan och eftersom vädret är lite sisådär så blev det kusten. Vill så gärna att Lukas ska få bada i varmt vatten och i lite varmare väder för han älskar verkligen att bada! Ska bli så kul att se hur hans vattenvana utvecklas om han inte behöver frysa och skaka sina fem tänder hela tiden!
Vi åker på lördag och kommer tillbaka på torsdag nästa vecka så fem nätter blir det på all inclusive-hotell :) Fett najs hoppas vi att det blir! Nån som är sugen på att hänga med? Här ska vi bo i alla fall, kan nog funka:

De sista dagarna har vi inte hittat på så vansinnigt mycket. Vi har firat D, en dansk kille som fyllde två år i måndags. Det bjöds på fika här ute på gräsmattan och vi hade ungefär hunnit med att fylla våra tallrikar med allehanda gott när himlen fullständigt öppnade sig!

 

Ds härliga familj!

 

Ballonger fanns det också till barnens lycka!

Notera att detta är virkade danska flaggor.... Var några svenska mammor som blev lite inspirerade tror jag :)

 

Som tur var så har vi den lilla carporten som överhuvudet här brukar använda till sin flådiga Mercedes när han kommer hit på audiens. Där under på asfalten kunde vi i alla fall fika en stund - i alla fall ända tills rännilarna med vatten bestämde sig för att rinna in där också.... Då förflyttade vi oss till "Danmark", dvs översta våningen här i vår trappuppgång.

 

 

 

Fast när man är liten så spelar inte lite regn någon större roll :) Och inte heller om man har regnkläder eller ej, man kan ha lika kul ändå när man plaskar!

Vår ena "stövelman", dvs vaktmästare hade i alla fall hittat den bästa regnhatten...

Till översta våningen krävs det normalt visum för oss svenskar (hehe) eftersom danskarna har belägrat hela översta våningens fyra lägenheter. Men i måndags så var vi välkomna dit och vi bjöds på köttbullar (såååå gott), pastasallad och "korvhorn". Himla smart det där med korvhorn, det var helt enkelt korvar som är inbakade i deg, alltså behövs inget fjönigt litet korvbröd som går sönder hela tiden. Mycket bra barnkalasidé, jag får nog se om jag kan få receptet. Nu får man kanske vara beredd med såna saker antar jag?!

Det var en rysligt trevlig eftermiddag i alla fall. Även om vi har lite fejder här mellan danskar och svenskar så är det en särdeles trevlig gemenskap vi har här i huset! På måndagskvällen kunde vi också glädja oss att det anlände två nya familjer. Ett svenskt par som ännu inte fått träffa sin pojke och en dansk (tja eller isländsk/dansk) som flyttade in med sin pojke. Trevligt med nya bekantskaper och vi hoppas att de ska trivas lika bra här som vi gör.

I tisdags var det i vanlig ordning tisdagsfika här på Gemina och kryss i taket - vi bestämde oss till och med för att baka!! Det hör verkligen inte till vanligheterna men det är ju lite godare än kexen i köksskåpet som vi alltid får ta till för att vi är dåligt förberedda.... Dessutom hade vi vansinnigt mycket mogna bananer och var det ju bananmuffins det fick bli. Hittade ett enkelt recept på nätet och de blev helt ok, dock lite mörka i botten, vi har väl fortfarande inte riktig pli på vår ugn misstänker jag.

Det var första gången som Lukas var med och bakade och det var ju ganska mysigt bara det :)

Och när han väl hade fått slicka smeten från vispen så hade han redan lärt sig att det var gott :)

Fika gjorde vi i uppehållsväder men dock inte så mycket sol. Det var ruskigt konstiga moln över oss hela eftermiddagen men de ville tack och lov inte släppa från sig något regn trots att det hängde i luften. Barnen har vansinnigt roligt tillsammans och nu är Lukas så stor så att han också hänger med på de "stora" barnens upptåg. Till exempel att banka på den stora stålporten ut från området... Det låter ju så himla mycket när man gör det :)

I fredags i förra veckan så var vi på etiopisk restaurang för första gången tillsammans med familjen L och delar av familjen P. Det har vi längtat efter länge eftersom många pratat så väl om den. Himla mysigt ställe och vi fick en härlig plats i trädgården.
På rekommendation valde vi en "mixed dish" som ser ut så här:

Det vita under är ett surt och svampigt (ja nästan räligt...) bröd som smakar bäver om man äter bara det, men tillsammans med de olika rätterna på tallriken så var det riktigt gott. Det är olika röror med kött och grönsaker. Det var absolut inte sista gången som vi går dit, billigt var det också eftersom en "tallrik" räckte till minst två - och ölen var den billigaste Tuskern vi köpt hittills :)

I den lilla bordsgrillen som står framför Johanna så ligger det grillat getkött och gottar till sig i rosmarin och gottig olja. Det var fantastiskt gott och den där lilla grillen var så mysig på bordet så jag och Johanna köpte oss minsann vars en sådan att ta med hem till Sverige! Kan nog bli en höjdare på mysmiddagarna på altanen nästa sommar tror jag!

När mörkret föll så tände de en eld i ena änden av serveringen och förhöjde mysfaktorn ytterligare något snäpp.
Efter maten var det dags för etiopiskt kaffe som vi fick serverat i pyttekoppar tillsammans med sockrade popcorn och vi fick också en hög med en rökelse som brann vid bordet samtidigt som vi drack kaffet. Kaffet var starkt och Benny tyckte det smakade som om det stått på plattan hela dagen :) Men en trevlig upplevelse var det absolut!

 

Medan vi väntade på taxin hem efter middagen så kikade vi in genom fönstret på den etiopiska frisersalongen och då hittade Anders denna underbara plansch med olika frisyrer numrerade från 1 till 20. Sån har minsann inte min frissa!! Funderar starkt på om jag inte ska rekommendera nummer 12 till Lukas....eller kanske inte :))

 



Den här veckan var det egentligen dags att väga och mäta Lukas igen. Hittills har vi ju alltid gjort det på barnhemmet men det verkar ju inte vara någon där som egentligen bryr sig om om vi kommer eller inte. Men för vår egen del så vill vi gärna hålla statistiken så då fick vi en strålande idé!

Om man tar hockeytrunken och bagagevågen så kan man ju lika gärna väga honom här hemma :)) Förmodligen är vår metod lika säker som barnhemmets tjolahoppsanvåg i alla fall. Och vips så hade vi sparat oss en rätt så dyr taxiresa!

Kan berätta att han nu väger knappt 11 kg och är 77-78 cm lång vår lille pojk! Har alltså växt 2 kg och 4-5 cm sen i april :) Stor kille snart... men fortfarande har han inte växt ur några av sina kläder i alla fall.

Nej minsann, nu kom Benny och Lukas precis hem med en laddning ingefärste från Java så nu ska jag fortsätta kurera mig :) Kan inte garantera att det blir något mer inlägg innan vi är hemma från kusten igen men då ska ni få lite härliga sommarbilder hoppas jag i alla fall!

På återhörande!

//Sara

Underbara fantastiska Masai Mara!!!

Det stora äventyret under Susanne och Louise besök här hos oss var nog vår tredagarstripp till Masai Mara. Meningen var egentligen att vi skulle åka till en helt annan nationalpark (vi har ju redan varit i Masai Mara en gång) men på grund av vänners erfarenhet av den långa transporten dit så ändrade vi våra planer. Och inte gjorde det oss, eftersom vi var i Masai Mara innan den stora migrationen startat så åkte vi mer än gärna dit en gång till, nu hade vi fått klara besked om att migrationen verkligen var igång!

 

På vägen dit stannade vi som brukligt vid Rift Valley. Och den här gången var det fjärde gången gillt för oss tydligen för det var nog det bästa vädret och den mest klara sikten som vi haft där under någon av gångerna vi åkt förbi. 

 

Susanne och Louise poserar vid kanten till Rift Valley i morgonsolen

Som vanligt gäller det ju att passa på att byta blöja när tillfälle ges, resan till Mara är ju ganska lång.  Och då kan det hända att man får byta lite var som helst där det går....

 

Som till exempel vid Kenyas vackrast belägna hönsgård :)

Hönsen har strålande utsikt över hela Rift Valley!

 

Det märktes tydligt på vägen till Masai Mara att det var mycket torrare i landskapet än när vi åkte dit förra gången (en månad tidigare). Det här dammolnet såg vi bredvid vägen, det var en flock djur som var på väg för att dricka vatten i den lilla dammen. Så torrt det var överallt!

 



 



Resan till Mara gick bra, vi hade både bra bil och chaufför som tog oss alla de skumpiga milen till parken. Och ja - vägen var lika förbaskat dålig den här gången....

 

Väl framme visade sig att campen som vi skulle övernatta på var närmaste granne till den tältcamp vi bodde på förra gången. Lite komiskt det där faktiskt. Vi bodde i ungefär likadana tält fast standarden på denna campen var något sämre än på den förra. Men vad gör väl det när man mest ska sova där. Sängarna var ok och det var tillräckligt rent och fräscht i alla fall. Utsikten dock något sämre men som det skulle visa sig sen, maten bättre!

 

Vi fick sen lunch efter att vi intagit våra tält och det satt som en smäck efter många timmar i bilen. Efter det fick vi någon timmes vila innan det var dags för vår första eftermiddagsgamedrive.

 

Vädret var underbart den eftermiddagen och redan första dagen så såg vi många djur.

 

Den här fina lilla fågeln satt så fint och lugnt på sin skylt trots att vi kom alldeles nära med bilen.

 



Lilac-breasted Roller

Elefanter såg vi också, en hel familj nere vid ett vattenhål som vi stod och tittade på läääänge. Långt borta hörde vi andra trumpetande elefanter, de lät upprörda som att det var grannfejd, mäktigt, mäktigt ljud!

 

Fler elefanter på väg över savannen. Den här kom riktigt nära bilen men den var aldrig hotfull. Skulle inte vilja vet hur det känns om en sån bamsing blir arg...

 



Den stod en stund precis bredvid vår bil. Tydligen växte där någon särskilt delikat växt för den valde specifikt ut en viss planta och mumsade ljudligt på just den. Det var inte många meter mellan vår tysta bil och elefanten. Man kunde höra varenda tugga!

 

Med den här vyn så förstår ni kanske varför Masai Mara har fastnat i mitt hjärta. Det är en helt underbar plats på vår jord!

Alla (ja nästan i alla fall) de mörka fläckarna bland buskagen är bufflar - ja och så en och annan elefant kanske! Bufflarna gick i stora hjordar nere bland buskarna framåt kvällskvisten. Oerhört mäktigt att se så många!

Det märktes också att det fötts mycket djur sen förra gången vi var i Mara. Vi såg många djurbebisar, den här lilla topi-bebisen till exempel:



Solen började så smått gå ner och bilen styrdes mot gaten igen, vår lilla eftermiddagstur närmade sig sitt slut. Ljuset blir något alldeles speciellt när solen sänker sig.

Innan vi var hemma igen fick vi se den här rariteten, eller de här rättare sagt, för det var ju ett caracal-par minsann. Ett djur jag inte ens hade en aning om att det fanns....
Överhuvudtaget hade vi en fantastiskt uppmärksam chaufför/guide som visade oss både små och stora djur som vi aldrig hade hittat på egen hand.

Blanka fina caracaler, påminner lite om vårt lodjur

Afrikansk solnedgång - say no more......

Första dagen till ända och vi återvände till våra tält och den väntande kvällsmaten. Hur enkel vår tältcamp än var så var det riktigt gott med kvällsmat, en Tusker (öl) till det och sen att få krypa ner i sängen och vila lite.

Dag två var i programmet vigd till gamedrive hela dagen och vi startade direkt efter frukost. Och bingo - det började fantastiskt! Mitt mellan två buskar satt en vacker gepard och tittade på alla galna safaribilar en stund. Vi hann dit för att se den men så klart så var det en chaufför som tvunget skulle köra sina gäster lite, lite för nära vilket gjorde att geparden så klart gav sig iväg i det höga gräset igen. Ni ser ju själv hur nära bilen är den. Men vacker var den i alla fall!

Efter lite körning till så vänder chauffören på bilen och styr mot ett litet vattenhål i fjärran. "Ser ni det gråa där nere" säger han? Det enda vi ser är något som ser ut som en stor bakdel av något djur. Är det en noshörning eller flodhäst måhända - nej det hade väl varit för bra?! Det kan väl inte finnas flodhästar i det där pyttevattenhålet mitt på savannen? Hur har de kommit dit?

Men jodå - vi får alltså se mina favoritdjur flodhästarna på landbacken i dagsljus!!! Så så fräckt! Och det var i grevens tid för medan vi står och tittar på dem så beger de sig en efter en ner i det lilla vattenhålet. Deras hud är ju för känslig för att vara uppe på land hela dagen så därför tillbringar de största tiden av dagen i vattnet.

Och även flodhästarna hade bebisar visade det sig! Flodhästen är ju ett av Afrikas allra farligaste djur men den här lille är ju bara för söt!

Färden fortsatte och fler fina fåglar fick vi se. Här en Lilac-breasted Roller till tillsammans med två Starling. Här finns inga tråkiga gråsparvar - alla fåglar är färgglada och vackra!

Här har vi stannat just bredvid ett "bröd-träd". Tydligen kan man använda frukterna som hänger i trädet till att göra öl av, massajerna brukar göra det fick vi lära oss.

Frukterna är riktigt stora, skulle uppskatta att de största är runt halvmetern långa.

Sen helt plötsligt började det! Vi hade nu åkt en ganska lång sträcka utan att se särskilt mycket djur. Masai Mara är ett enormt stort område och djuren verkar uppehålla sig (eller är i alla fall lättast att se) i lite utspridda områden. Så för att ta sig från vår "gate" till den bortre halvan av parken innebar någon timmes körning som egentligen mest innebar transport - och så ja - en vidunderlig utsikt så klart.

Plötsligt förändrades bilden framför oss. De oändliga vidderna av savann var plötsligt mer grå-svart-fläckiga än gräsgula. Tog ett tag innan vi fattade att det här verkligen var det vi kommit för.... Allt det gråsvarta var mängder av gnuer. Hundratals, tusentals, tiotusentals, ja kanske hundratusentals på samma ställe!  Oändliga mängder gnuer på enorma ytor!! Synen går inte att beskriva - det var verkligen gnuer överallt!!!

Inte nog med att det samlas så mycket gnuer på ett och samma ställe. Mängder av andra djur lockas ju också av det gröna gräset och inte minst rovdjuren tycker ju klart att det är mumsigt att befinna sig i närheten av så pass mycket mat...

En maraboustork fick vi se för första gången - inte särskilt vacker fågel dock...

Som jag nämnt innan så hade vi en väldigt uppmärksam guide. Och det är ju klart, har man kört gäster till Masai Mara i elva år så skaffar man ju sig rätt schysst erfarenhet och kunskap så klart...

I vilket fall som helst så mitt när vi stod bland alla gnuerna och bara tittade och lyssnade på deras häftiga ljud så gjorde han en snabb start och styrde rätt upp mot ett litet buskage i närheten. Givetvis förstod vi ju att det var något på gång men vår erfarenhet av guiderna är att de inte gärna berättar i förväg vad det är de tror sig se och så var det även nu, inte sa han vad det var han sett direkt. Men även på gräsätarna på savannen så kunde till och med vi se att det var något i görningen. I princip alla djur stod och hade fullt fokus på just de buskagen som vi var på väg mot. Alltså var det förmodligen rovdjur i faggorna!

Och mycket riktigt så såg vi gula konturer när vi närmade oss och oops - vi kom visst och avbröt något..... Verkade som att lejonen hade siktat in sig på lite rajtan-tajtan när vi kom och klampade in...

En präktig lejonhane och hans två honor var det i alla fall som istället gick och la sig i skuggan av buskarna och vi kunde få oss en riktig nära titt på sällskapet. Så fina de är!!

Glädjande nog så var det bara vi och två safaribilar till som hittade dit så vi kunde i godan ro titta nära allt vad vi hade ville. Ingen störde de tre som fick vila i fred.

Men plötsligt fick fru Lejon lite ny energi och lurade med sig herr Lejon till andra sidan buskarna och innan vi hade hunnit med så var det dags, pang på rödbetan bara :) Så nu har vi sett när små lejonbebisar kommit till också! Herr Lejon såg ganska nöjd ut efteråt...

 

Färden fortsatte och det var fortfarande så sjukt mycket gnuer (och zebror) vart vi än åkte. 

 

 

Till och med Lukas fick komma upp i pappas bärsele (trots pappas trasiga knä...) och titta på alla djuren. Han var helt betagen han också!

 





 

Mer gnuer

Jag är så oerhört tacksam för att vi fick se migrationen som vi verkligen sett fram emot. Vi trodde ju vid vår förra resa att vi skulle få se den men i år var migrationen tydligen senare än vanligt. Men nu så kan man ju definitivt säga att vi fick uppleva det på allra bästa sätt!!

Jag nämnde ju innan att även rovdjuren de ökar i antal under migrationen och visst är det så. Det är ju väldigt många djur som får sätta livet till för att ta sig mellan Masai Mara och Serengeti och inte alla tas av rovdjur utan många orkar helt enkelt inte. Vi såg många kadaver längs vår färd och ni kan vara VÄLDIGT glada över att vi inte har doft-foton i det här blogginlägget för det luktade ju inte hallon i värmen kan jag berätta..... Fiiiiii föööööör tusingen vad illa det luktar!!!

Gamarna däremot tyckte nog det var riktigt kalas!!!

Lite smolk i glädjebägaren blev det för mig framåt lunchtid. Jag har ju varit i stort sett besvärsfri från min konstiga magåkomma som jag hade i april innan vi åkte hit men på förmiddagen andra dagen på safarin så fick jag ett rejält smärtanfall i magen igen. Inte hade jag några tabletter med mig heller eftersom jag helt enkelt inte tänkt på dem - jag har ju inte behövt dem på ett tag.... Så det var bara att bita ihop och försöka att inte skumpa mer än nödvändigt i bilen (ja det är ju typ lätt...eller inte) och tack och lov så var det så småningom dags för stopp nere vid floden. Vid det laget var jag så dålig så jag kunde i princip bara lägga mig ner och vänta på att alvedonen skulle börja verka.

Typiskt för mig så var stoppet just vid floden där flodhästarna håller till. Flodhästar är ju mitt favoritdjur och jag hade verkligen sett fram emot att komma nära och få möjlighet att fotografera dem på riktigt. Men så blev det icke - toaletten och insidan av bilen var det som jag såg i princip men det är som det är. Benny tog lite foton i alla fall och Susanne och Louise gick med ranger ända nere vid flodkanten.

Flodhästar

Även flodhästarna har rätt små ungar nu

Några krokodiler fick de se också

Lunchdags var det sen och jag började repa mig något så jag kunde åtminstone sätta mig upp en stund och kunde till och med gå en liten sväng ner mot floden och se flodisarna på lite närmare håll. Är i alla fall glad för det.

Lukas han tog som vanligt sin safari-välling halvliggandes i stolen i bilen :) Han finner sig i det mesta vår lille snuttis!

 

Jag fick se en lite flodhästkoloni som låg och värmde sig i solgasset. Medan jag stod och tittade på dem så plumsade de i vattnet en efter en.

 



Några bebisar var det här också :)

Det syns på deras skinn att de har rätt vassa tänder och att de kan ha ganska rejäla duster sinsemellan...

Floden som vi var vid är en av de floder som gnuerna tar sig över för att göra sina stora förflyttningar. Även här är det mängder av djur som stryker med, antingen för att de inte orkar eller också för att rovdjuren passar på. Så längs flodkanten fanns massor av kadaver. Och gamar bland annat.

Här luktade riktigt riktigt illa - värre än när kadaverbilen passerar hemma..... För er som vet hur det är så har ni i alla fall ett riktvärde....

Även maraboustorkarna är asätare visade det sig.

Den här gnun hann inte riktigt över heller...

På rastplatsen träffade vi på våra tältgrannar som anlände till campen samtidigt som vi första dagen. Det var faktiskt bara vi och de som anlände då och tro det eller ej men killen är svensk! Hur stor är den sannolikheten då?? Visserligen hade han inte varit i Sverige på tio år och hans flickvän var kenyanska (han jobbade typ i Dubai) men svensk var han allt och svenska pratade han. Lukas blev såklart väldigt förtjust i hans tjej - han charmar alla tjejer han träffar :)

Ännu fler kadaver mötte oss på vägen tillbaka.

Än en gång visade vår guide sin uppmärksamhet. Plötsligt stannade han mitt på en bro och pekade åt höger. Nere på betongplattan satt en fantastiskt vacker ödla som skiftade från rosa-rött till knallblått. Häftig!

 

På vägen passerade vi också Masai Maras flygplats (eller en av dem i alla fall) och så här ser den ut. Misstänker att skjulet till vänster är kombinerad Taxfreeshop och ankomsthall....

 



Benny var så stolt för han lyckades fotografera en giraff som slickar sig i näsan :)

En "Southern Ground Hornbill" fick vi också se.

 

Så var en fantastisk safaridag till ända och vi fick någon timmes vila i tältet innan det var dags för middag. Jag tog chansen att sova en stund eftersom jag fortfarande var minst sagt risig...

Halvsovande hörde jag efter en stund att Benny kom tillbaka (trodde jag) för att hämta något i någon av väskorna. Men konstigt nog så sa han inget så jag vände mig om för att kolla vad han höll på med och döm om min förvåning när det inte var Benny utan en get som stod i tältet!!!! Holy malony - och ingen kamera hade jag!!!

Tydligen var det en av masajernas getter som passerat inom campen på vägen tillbaka till byn. När jag lyssnade mer noga så insåg jag att det nog var getter och får typ överallt runt vårt tält :)

Jag fick i alla fall upp kameran till sist och fick inte bild på den geten som var inne i våra väskor men hennes kompis fick jag i alla fall bild på - åtminstone ändan :) Bilden är tagen från min säng ut genom tältöppningen. Det mörka till höger är tältduken och geten står nedanför "trappan".

 

 

Efter en sista natt på campen så var det dags för sista svängen i parken. Precis när vi kommit någon kilometer in så visade sig solen bland kullarna. Riktigt lika mäktigt som solnedgången var det inte men soluppgång i Afrika är rätt ok ändå!

 

Kan man dessutom fotografera en giraff i morgonsolen så är man rätt nöjd!

Vi fick se den minsta antilopen igen där på morgonkvisten, en Dik-Dik stod fint och visade sig för oss. Inte mycket större än en hare är den skulle jag tro.

Plötsligt fattade vi att nåt var på gång. I princip alla gräsätarna på savannen vi befann oss stod fullständigt stilla med blickarna fokuserade åt samma håll.

Wow! Två geparder var på väg rätt mot oss lugnt lunkandes över savannen! Ett tag trodde vi att de var på jakt men vi blev osäkra när vi såg att de var rätt så fulla i sina magar, kanske hade de redan klarat av dagens jakt?

De promenerade så fint rätt förbi vår bil. Ni ser på bilens skugga hur nära vi var!

Överhuvudtaget tog de det rätt så lugnt, den första av dem tyckte nog att kompisen var lite långsam för rätt som det var så la hon sig ner och rullade runt i gräset och la sig sen för att vänta in nummer två. Såg rätt skönt ut :)

 

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - det är en sann upplevelse för alla sinnen att komma ut på en sån här fantastisk safari. Att få uppleva djur och natur som man bara sett på TV är helt underbart och borde vara en mänsklig rättighet :) Får ni chansen så missa det INTE!!

Sista djuret (i princip) som vi fick se innan vi lämnade parken var den fantastiska fågeln "Secretary Bird". Vi har sett den tidigare men den är sannerligen mäktig. Ungefär 140 cm är den tydligen också enligt vår fågelbok så den är ganska stor må jag säga.

Strax efter vi lämnat grinden så fick vi faktiskt se lite djur till :) En hel massa åsnor hade gått ner till bäcken för att dricka vatten. Det ser ganska roligt ut när de är där på en gång :)

Frukost fick vi sen och efter det var det bara att packa in sig i bilen för att lämna Masai Mara för den här gången.

Resan hem till Nairobi igen gick jättebra och nu återstår bara att se om det var sista gången vi var i Masai Mara eller inte.... Risken är nog ganska stor att vi tar chansen att åka dit igen misstänker jag.... Någon som har lust att följa med??

 

//Sara