Bloggtorka

Som ni har märkt så har det varit mer än lovligt glest med inlägg från vår sida senaste tiden. Fullständig bloggtorka!
Nog har vi haft saker att berätta om men lusten har helt enkelt inte varit där.

Men en kort uppdatering av vad som hänt senaste veckorna ska ni få!

 

Långfredagskväll satte vi oss på tåget med familjen Eriksson och begav oss mot Mombasa. Det var ett äventyr som vi är väldigt glada att vi har hunnit med till sist. Vi stuvade in oss alla 6 i en 4-bäddshytt så visst var det lite trångt om saligheten. Britsarna var ju rätt smala också så tack papporna för att ni offrade er att dela säng med barnen. Jag sov rätt ok i alla fall ;)
Tåget hoppade och krängde så ibland trodde man vi var på väg att spåra ur eller att vi kört över nån buffel eller nåt men fram kom vi! Och inte nog med det, då hade vi dessutom ätit frukost skumpandes i restaurangvagnen med vita dukar och finporslin :)

 

 

 

I Mombasa och Diani Beach var det minst lika varmt som vanligt! Dock är ju regnperioden här så vi hade regn och åska minst ett par gånger per dygn, mest på nätterna dock. Så vi kunde trots det njuta av sol och bad både på stranden men inte minst i den härliga poolen på African Dream Cottages som vi bodde på. Det är första gången som vi inte bott på all-inclusive-hotell och det var över förväntan. Dessutom var det så billigt så att vi kunde stanna precis så länge som vi hade lust!

 

Utsikt från vår veranda, knappt tio meter till poolen

 

Gräva på stranden är helt ok. Bada i havet inte lika roligt

 

Bus med trädgårdsmästaren

 

Lättare att se den vita sanden när man är chokladbrun

 

Hej Sverige!

 

Juicepaus - mangojuice är inte dumt!

 

Dromedarerna kom såklart förbi

 

Vi var ute och snorklade och matade fiskar även den här gången

 

Kattbesök på verandan första morgonen till Lukas stora glädje!

 

Lite handboll hann vi med också - trots att det var en bedrövlig match...

 

 

Vi hann också med en safari under badsemestern. Familjen C var komiskt nog på precis samma ställe under precis samma tid och hade med sig besök från Sverige. Dessa hade bokat safari till Tsavo och var helt ensamma i safaribilen. Bra pris hade de förhandlat sig till också på boende och safari. En sån chans kan man ju inte, särskilt som en av lodgerna var Salt Lick Lodge som vi varit sugna på länge...  Tsavo East har vi ju inte heller sett så då kunde vi ju inte låta bli :)

Safarin var sådär tyvärr. Vi bodde bra, vi åt gott och hade mycket trevligt sällskap. Men den där biten med djuren var faktiskt under all kritik. Kanske har vi varit på lite för många safaris och blivit bortskämda men i ärlighetens namn var det ingen höjdare. Men så kan det vara ibland. Glädjande så fick vi i alla fall se många elefanter och även om vi sett mycket djur innan så fick vi faktiskt se nån ytterligare art som vi inte sett förr.

 

I de här coola runda stolphusen bodde vi

 

Utsikt från vårt rum mot vattenhålet på morgonen

 

Efter safarin åkte vi tillbaka till Diani och hade ytterligare några dagars slappande innan vi begav oss mot Nairobi igen i måndags morse. Rätt skönt att komma tillbaka till lite "normal" värme igen. Och att slippa den höga luftfuktigheten!

I måndags fick vi också vårt andra dokument "adoption certificate" som gör att vi nu kunnat ansöka om "Haag-intyget" som vi sen i sin tur behöver för att kunna ansöka om svenskt pass. Detta gjorde vi i måndags och Childrens Department har sju arbetsdagar på sig att utfärda detta intyg. På morgonen dag åtta kan man alltså hämta det vilket skulle bli i morgon bitti.

 

Meeeeen, igår fick vi ett lite oroväckande samtal. En av de som ska skriva på eller stämpla dokumentet jobbade dessvärre inte i fredags.... och ingen vet om hon kommer på måndag heller! Suck, suck och suck!

 

Tyvärr är detta inget ovanligt alls. I regel är det nån som ska skriva på nåt som inte finns på plats. Ja, i Sverige kan mycket vara krångligt, men att man inte skulle ha någon på plats som är betrodd att underteckna ett intyg och att man inte har någon aning om när människan i fråga har lust att göra det, tja, det känns VÄLDIGT avlägset! Delegering är en väldigt bra sak men den arbetsformen har tyvärr inte riktigt nått hit ännu.

 

Men ännu lever hoppet om hemresa på fredag. Om vi bara får intyget senast tisdag så hinner ambassaden göra ett "riktigt" provisoriskt pass till Lukas. Blir det ytterligare fördröjt så har vi blivit lovade expresshjälp. Så ännu är vi inte oroliga det minsta men visst hade det varit ohyggligt skönt att få det ordnat i morgon!

 

För här avvecklas det för fullt nämligen! Väggar är tömda, väskor är packade med det vi kan, våra saker har fått nya hem och igår var vi i City för en sista shoppingrunda.

 

Vi är såååå färdiga för att resa hem nu och i tanken är i alla fall jag mer i Sverige än i Kenya just nu. Det ska bli underbart att få komma till Sverige igen! Vi pratar mycket om "hemma i Sverige" nu och jag vet inte hur mycket Lukas förstår men jag tror nog att han fattar att vi ska åka härifrån i alla fall. Hem till Brita och Gumman, sängen och traktorn, Volvo-bilen,  mormor och morfar som han pratar med varje dag nu, mostrarna och hundarna och alla ni andra som vi alla längtar efter!!

Snart ses vi!!!!

 

Och tänk om en vecka så har vi sovit en första natt i våra sängar. Och eftersom allt gick väl i eftermiddag så är vi snart på väg för att se vår första IFK-match för den här säsongen - bara det är ju helt fantastiskt!

  

Fika i City igår. Han börjar bli stor vår lille plutt! Och håret långt ;)