Skillnaden mellan avslagen och uppskjuten

Idag har inte varit någon höjdardag - heller... Insikten att vi förmodligen får vänta ytterligare en månad på beslut har väl så smått börjat sjunka in men det är ju inte någon rolig vetskap precis. Tycker att vi väntat tillräckligt nu! Varför kan inte något få gå smidigt för oss? Vad har vi gjort för att förtjäna detta? Vi vill ju inget hellre än att komma iväg nu, vi är ju så redo man någonsin kan blir.

Svårt att fokusera på jobbet också när tankarna virvlar. Hur ska intyget de vill ha se ut? Kommer de kräva passkopior för pojkarna? Risken är ju att de inte har färska pass heller - hur gör vi då? Det är en förfärlig tur att jag har det jobbet som jag har just nu. Mitt jobb är ju ändå väldigt flexibelt, jag kan gå ifrån och ringa några samtal, jag kan som idag sitta kvar på jobbet, vara tillgänglig för kollegorna och ändå jaga myndigheter för nya intyg. De "lediga" timmarna får jag helt enkelt ta igen någon annan dag - arbetsuppgifterna springer ju ingenstans ändå. Jag är också väldigt glad att jag är "myndighetsvan". Instanser som Skatteverket och Försäkringskassan mm skrämmer inte mig eftersom jag är så van att vara i kontakt med dem men jag kan tänka mig att det kan vara jobbigt för dem som inte handskas med dem till vardags. Och tänk om man var mer uppbunden på jobbet - hur i hela friden skulle man då kunna ta sig genom en adoptionsprocess med allt vad det innebär - möten på socialen, läkarundersökningar, insamlande av papper, plötsligt barnbesked mm?? Lite svårt att sköta om sådana saker utanför kontorstid eller på helgen :( Nej - jag har allt ett bra jobb!

Hur som helst så tog jag mig idag tiden att läsa vårt beslut lite noggrannare och då insåg jag att det var ett ord i den engelska texten som jag inte kände igen. Ordet "deferred" har jag nog aldrig stött på. Igår trodde jag nog automatiskt att det betydde "avslagen" men när jag googlade det idag så fick jag lära mig att den svenska översättningen är "uppskjuten". Det är ju en väsentlig skillnad på de två begreppen och nu känns det i alla fall som att vi trots allt blir godkända när de fått in de saknade intygen. Känns genast lite bättre!
Sen om det innebär att beslutet kan fattas innan nästa NAC-möte (som vi inte vet när det är men tror att det är inom två veckor) eller om vi måste invänta det formella mötet det har vi ju ingen aning om och det är ju inget vi kan påverka heller. Så nu är det som vanligt bara att gilla läget och vänta, och vänta och vänta! Vi har ju i alla fall lärt oss att en månad kan gå ruskigt snabbt - i alla fall när man tittar bakåt.... Fast i nuet känns en ytterligare månad oändligt lång!

Eftersom vi inte fick bli föräldrar den här veckan så har jag lånat en surrogat"bebis". Det är lilla chihuahuan Sonja som hemskt gärna ville komma och hälsa på här :) Så nu har jag en liten plutt att mysa med i alla fall! Är inte säker på att maken är lika positiv dock..... Fast visst är hon lite söt? Hunden alltså :)

 

Ha en härlig kväll!

//Sara