Helt galen vecka!

Ja jösses vilken vecka vi har haft! Tänk om man vetat förra helgen allt som skulle kunna komma att hända den kommande sjudagarsperioden!?

Måndags var väl den enda dagen som var rätt lugn? Vanlig "jobbedag" för oss båda och inte några särskilda aktiviteter på kvällen heller.
Tisdags så var vi ju med i Radio Kristianstads förmiddagsprogram! Jättespännande och tiden rusade fram i studion. Tycker att det gick ganska bra och det låter så också utifrån alla positiva kommentarer vi fått efter programmet - stort tack för att ni lyssnade på oss :) För er som missade programmet så har ni länken här http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3362&artikel=5097975

Efter programmet tog vi en sväng upp i Kristianstad och käkade lunch, länge sen vi gjorde det sist! Fint väder var det också så vi satt faktiskt på uteserveringen. På vägen till restaurangen fattade vi ett oerhört tungt beslut. Vi bestämde oss för att Molly vår gamla Golden Retriever till sist skulle få lov att somna in. Hon var till åren kommen, stendöv och börjat att tackla av rent fysiskt. Vi var oroliga att det skulle bli för mycket för henne att lämnas bort nu när vi ska resa samt klara av att få en liten i familjen. Jättejobbigt men beslutet kändes ändå rätt.

Lite jobb hann jag med på eftermiddagen, Benny var ledig resten av dagen så han åkte hem. Strax innan klockan 16 ringer plötsligt telefonen. Det är alltså Ann-Charlotte på BFA. Hon berättade att hon hört oss på radion och att hon under programmet suttit och önskat att hon skulle få ringa till oss i direktsändning med ett barnbesked men att hon tyvärr inte fått göra det. Däremot sa hon - "Nu var jag ju tvungen att ringa till er innan jag går hem för dagen, för jag har ett barn till er!"
Ärligt talat så kan jag inte beskriva känslan när hon sa de orden, jag vet att hon sa att han är jättefin och precis fyllt ett och vad han hette men sen tror jag att jag var fullständigt blockerad. Jag vet att jag sa att "jag hör vad du säger men jag fattar ingenting!" Jag vet sa Ann-Charlotte, hon har ju varit i situationen några gånger förut :)
Sen fick jag tio minuter på mig att få fatt på Benny för sen lovade hon att skicka alla dokument på båda våra mailadresser. Jag ringde hem och sa "hej pappa" och en mycket förvirrad Benny fattade till sist vad jag menade! Snabbt konstaterade vi att han skulle vara snabbare till mitt kontor än vad jag hade varit hem och dessutom insåg vi att färgpatronerna i vår skrivare var slut så skulle vi skriva ut några bilder så fick det allt bli på kontoret! Jag tror aldrig en bilfärd hemifrån till Kristianstad har tagit så lång tid som det gjorde när jag väntade på att han skulle komma! Jag hann i alla fall med att ringa de närmaste samt berätta för alla kollegorna och det var underbart att se och höra deras glädje också!

Till sist fick vi tillsammans stänga in oss på kontoret och öppna mailet med alla papper och inte minst de SJU bilderna som vi fick på vår lille son! Han är helt underbar!! Fortfarande har jag oerhört svårt att fatta att det äntligen blivit vår tur och att vi fått en sån liten fantastiskt söt liten kille!

Kvällen blev sen inte riktigt som vi tänkt oss - för min del så hoppade jag över körövningen (jag hade fullt giltigt skäl tyckte körledaren :)) och Benny glömde av ett möte med supporterföreningen som han skulle varit på, men när han ringde och förklarade varför så blev han också ursäktad :)
Champagnen glömde vi av - vi blev istället bjudna på bebistårta av goa vänner! Och sent om sider på kvällen så hann vi med att besöka mina morföräldrar som fick ett par bilder av sitt första barnbarnsbarn! Total lycka där också!

Onsdag då - ja vad gjorde vi då??? Jag försökte i alla fall jobba.... Jag vet att jag var på kontoret, jag träffade kunder men om jag fick så himla mycket gjort - ja det är frågan :) Det var många mail, telefonsamtal, FB-meddelanden och SMS så jag är ledsen chefen - jag får ta igen det någon annan dag :) På kvällen blev det i alla fall skumpa - och pizza :)) Inte alls dumt det heller! Och så lite spontanbesök på det så blev det kväll då också.

Torsdag var en tyngre dag. Det var dags för Molly att somna tillsammans med Jack Russel-kompisen Hjördis. Tack och lov har jag en stark man som följde med henne och jag fick lov att stanna länge på jobbet för att inte behöva komma hem förrän hon fått vila på riktigt. Nu sover de här hemma i trädgården och nu i skrivande stund så har de också fått lite blommor planterade på sin lilla grav. Usch vad jobbigt och det är det värsta med att ha djur men vi är i alla fall glada att hon slapp bli sjuk eller skadad. Nu får hon sysselsätta sig med sin favoritsyssla - nämligen att sova :)

Fredag - äntligen veckoslut och jag fick i alla fall en hel del gjort på jobbet. På hemvägen handlade jag två goa fina bitar ryggbiff som vi stekte på på kvällen och åt med ett gott rödvin. Lite hockey på det och sen behövde vi inte mer den kvällen....

Lördag så - the big gameday!!! SM-final i handboll i Malmö Arena. IFK Kristianstad mot Sävehof. Smaka på den! En stor tröst när vi väntat så länge på barnbesked har varit att vi i alla fall kunnat följa vårt älskade lag hela vägen in i SM-final. Ett lag som vid seriens början tippades allt från 7a till 10a i tabellen...
Chartrat tåg gick från Kristianstads central klockan 13.24 och där var vi på plats tillsammans med massor massor av orangeklädda supporters. Vilken stämning!!!
Arenan fylldes snabbt och blev mer och mer orange ju närmare matchstarten. Och så långt kan man säga att IFK vann fullkomligt!!!
Synd bara att årets sämsta match med IFK-ögon sett skulle komma just i SM-finalen.... IFK blev fullständigt sönderkörda av ett heltaggat Sävehof. Men - matchen på läktaren den vann vi! Och jag vågar knappt tänka på vad som hänt om IFK vunnit - jag är inte säker på att Arenan är så pass hållfasthetstestad.....
Med facit i hand så förlorade vi inte guldet, vi vann ett silver. Synd bara att vi inte kunde gett dem en bättre match!

Så idag är vi lite slitna minst sagt. Den här intensiva veckan med oerhört många känslor har helt enkelt tagit ut sin rätt. När jag vaknade i morse så kändes det som att jag hade festat i en vecka - trots att jag inte drack en droppe igår.... Vi pallrade oss upp i alla fall och klockan 13 i eftermiddag så var vi på plats i Tivoliparken för att hälsa hem silverhjältarna! Vilken uppslutning och så underbart att se allas glädje!

Nu ska vi avsluta veckan med en grillad köttbit, det är ju fortfarande ett underbart väder ute så grillat får det bli! Sen får vi se vad nästa vecka har att erbjuda. Det blir ju svårt att toppa den här veckan men jag har en känsla av att vi har en hel del att åstadkomma de två kommande veckorna minst sagt.... För nu är det bestämt, söndagen den 27 maj (mors dag :)) kommer vi att lämna Sverige och flyga mot Kenya. Vi landar måndag morgon och på tisdag kommer vi att för första gången få träffa vår son!!!! Helt ofattbart!

Men innan dess skulle vi vilja träffa så många av er som vi bara kan! Det blir en lång tid vi är borta och vi kommer givetvis sakna familj och vänner under tiden! Vi har begränsat med tid kvar här "hemma" och kommer inte hinna med att åka runt och träffa er innan vi åker men om ni har lust och tid så är ni hjärtligt välkomna hit hem till oss nästa lördag för lite drop-in avskedsfika. Från klockan 15 är vi standby och sen kan ni komma när ni vill :)

Ja det här blev ju ett abnormt långt blogginlägg inser jag nu.... Ni får leva med det - den här bloggen är lika mycket vår berättelse till er som den är dagbok för oss själva. Eftersom vi inte skriver så mycket dagbok i pappersform så får det bli så här istället :) Ni får helt enkelt ha tålamod...

Stor kram till er alla, på återhörande!

//Sara