Gott och blandat sen sist!

Dagarna rullar på och idag är det exakt en månad sen vi landade i Nairobi! Helt otroligt vad tiden går och vi har verkligen inte några problem att få dagarna att gå :)

Idag har vi varit tillbaka på barnhemmet för första gången. Enligt de direktiv vi fick när vi blev utskrivna så anmodas vi att komma på återbesök en gång i månaden för att bland annat väga och mäta barnet. Det verkar vara lite si och så med hur viktigt det där är egentligen men vi var nyfikna på hur mycket Lukas hade växt (för det märker vi att han har) så vi bestämde oss för att åka dit idag - så är det ingen som kan säga att vi har försummat det heller!

Vi träffade bland annat vår kontaktperson från förra gången, Elisabeth och bytte några ord. Vi var också inom sjuksköterskeexpeditionen och träffade Nurse Judy som är en mycket sympatisk kvinna och så var vi naturligtvis på själva "Nursery-avdelningen" där Lukas tillbringat största delen av sitt liv.

Som vanligt fick vi börja med att tvätta oss och ta på förkläden!

Jag tror att han blev lite fundersam när vi kom dit, tror nog att han kände igen sig men han var sitt vanliga jag i alla fall. Han blev i alla fall inte ledsen eller rädd som vi har hört att många barn som adopterats har blivit när de kommit tillbaka. Vi var inne på avdelningen och sa hej till personalen och vi kunde se att det var i stort sett samma barn där som för en månad sen. Nu vet vi ju att åtminstone två av barnen kommer att få svenska föräldrar inom en väldigt kort framtid så det känns ju jättekul!

Mätt och vägd blev han ju förståss - det var ju det vi kom för! Dagens resultat blev 10 friska kilon och 75,5 cm så han har tagit ett rejält skutt sen sista mätningen som förvisso var för ett bra tag sen. Men skönt är det i alla fall att han växer som han ska! Matlusten är det fortfarande inget fel på men han blir inte lika arg nu när maten är slut så det är skönt att han kommit till den insikten.

Efter proceduren på avdelningen så gick vi ut till kaféet och tog en tidig lunch. Som "vanligt" blev det varsin burgare men idag lyxade vi till det med några samosas också - de är ruskigt goda just där!
Vi hade tur för idag var det någon form av idrottsdag på fotbollsplanen med en massa barn. De tävlade i en massa olika roliga grenar och Lukas tittade intresserat på!

Full fart på och kring fotbollsplanen.

Att klättra upp på saker är nog faktiskt favoritsysselsättningen för tillfället!

På andra delen av gräsmattan höll gräsklipparmannen till. Med den här klippbredden så har han ju att pyssla med ett tag!

Här går starten i däckrullartävlingen!

Loppet är i full gång!

 

"Ryggsäcks-loppet" gick lite mer halvfarligt till :)



Det tävlades också i ärtpåskastning mot flaskor!

Starten i cykelstafetten!

Full fart på rakan!

Spännande upplösning på loppen!

Medan vi väntade på taxin tillbaka så kom sopbilen. Som vanligt här så har de rätt intressanta lastningsmetoder.... 

...vilket innebar att det blev lite besvärligt att ta sig under grindbommen! Så då är det bara att lasta om :)

 Det var ungefär vad vi hunnit med hittills idag. Nu vilar båda herrarna i huset (strax dags att väcka dem) medan jag hinner med att blogga lite!

Annars då - vad har hänt sen sist? Ja Benny har ju berättat lite om sina äventyr och ytterligare några saker har vi hittat på de sista veckorna.

Vi har ju naturligtvis firat midsommar här också! Vi hade möjlighet att fira med de andra svenska familjerna på Svenska Skolan där duktiga familjer fixat både sill, lax, potatis och annat gott. Nu är det ju bara en i den här familjen som tycker att det är en kulinarisk höjdare så vi bestämde oss faktiskt för att hoppa över det gemensamma firandet. Eftersom vi fick oss sill och potatis innan vi lämnade Sverige så har jag inte ännu saknat det heller :)

Istället begav vi oss till kötthandlaren på Yaya och handlade lite "Sirloin-steak" (är väl ryggbiff har jag för mig), lite kryddkorvar och sen grillade vi tillsammans med familjen C och familjen L och deras gäster här vid poolen på kvällen. Det blev jättetrevligt det också och så hade vi nära hem när vi blev trötta, för några nattsuddare är vi ju inte vi småbarnsfamiljer :)

Benny övervakar grillningen!

Sverige-flaggan kom minsann till pass även på midsommarafton!

En riktigt trevlig kväll var det! Och vi konstaterade också att världen är ohyggligt liten! En av familjen Cs gäster visade sig vara uppvuxen i huset som Bennys syster numera bor i.... Hur stor är sannolikheten att man ska komma på ett sånt sammanträffande i Nairobi, Kenya tror ni??

Vi har också hunnit med att klippa Lukas för första gången. Ja, eller snarare jämna till hans något ojämna barnhemsfrisyr. Vi visste ju inte hur det skulle gå men vi lånade familjen Ls trimmer och skred till verket. Och föga förvånande så gick det alldeles utmärkt - det är sannerligen en tålmodig pojk vi har!

Så här blev resultatet bakifrån! Det får väl räknas som ett bra första försök! Det värsta är att han blev så stor direkt - inte någon bebis längre.... Lite jobbigt för mamma - han ska ju vara liiiiten jämt!





Vi har också varit på vår första Masai-marknad! Ganska trevligt och mycket fina saker som man skulle vilja köpa! Vi köpte två masai-filtar och en fågelmobil som vi kikat på tidigare och bestämt att vi skulle ha. Däremot impulsköpte vi ett stenfat som vi inte kunde låta bli :) Men tänker man på vad sakerna kostar här så var det ju inte så farligt impulsköp!

Såklart fick det bli den av alla filtarna som det var mest orange i :)

Annars tillbringar vi så mycket tid som möjligt utomhus. Lukas älskar sandlådan och idag har vi skickat hem en beställning till Lukas morfar så nu får han se till att fundera på designen av sandlådan hemma :) Han har ju lite tid på sig!

Lukas älskar musik och sång så det gillar vi också :) Han försöker sig just nu på rörelserna till Imse Vimse Spindel men det går sådär - men snart så sitter det nog!

En annan sak som är otroligt intressant för honom just nu är vår fotovägg med bilder som börjar ta form här. De tittar vi på och pekar och berättar - så snart så känner han väl igen många av er! Han måste ju börja hårdträna på vissa som ju nyss har bokat sin resa hit - vi ser fram emot att träffa mormor Ingrid, gammelmoster Susanne och tant Louise!

Nu så har herrarna vaknat och nu ska vi faktiskt gå bort till den lokala "Plantagen-butiken" längs med Ngong Road och investera i lite krukor och växter! Vi har kommit mycket väl till rätta här och har nu i dagarna beslutat att vi förmodligen inte kommer att flytta uppåt i huset - vi trivs så bra i vår lilla mysiga lägenhet! Men lite växter saknar vi så det ska vi se om vi kan hitta idag!

På återhörande!

//Sara

En timme på Posten.

Vi fick på midsommaraftonen en avi om att vi hade ett paket att hämta på stora postkontoret i City.  Så idag, onsdag, åkte jag, Benny, ensam dit med taxi. En sträcka på ca 3-4 km enkel väg. Hade varit en lagom promenad om det inte varit för att det ligger mitt i hjärtat av Nairobi. Men med tanke på alla terrorhot mot myndighetsbyggnader och turistattraktioner, så var det säkrast med taxi.

Även denna gång så åkte jag med Elfass. Spännande.

Vi har fått berättat för oss att just det där med att hämta paket på postkontoret ska vara en hel vetenskap med besök i upp till nio olika luckor innan man väl får sitt paket... Så det var ju ett intressant projekt jag hade framför mig idag ;)

När vi kom fram efter mycket köande och väntande, så följde Elfass med mig in, jag skulle ju ändå åka tillbaka oxå. Vi gick in på två ställe innan vi hittade någon som kunde säga vart vi skulle gå. Det är inte som i Sverige att alla ärende sköts i samma lucka...om det nu överhuvudtaget finns någon post hemma.... :)

Vi hamnade rätt, upp på tredje våningen. Vi gav lappen till en dam som visade oss till rätt person direkt. När vi närmade oss disken så sa jag till Elfass att jag redan nu kunde gissa mig till vilket paket som var vårt. Såg ett grönt paket bland alla andra. Iallafall, damen bakom disken tog avin, bad om passen, både mitt o Saras för båda namnen stod på avin, och så gick hon för att leta. "Kolla nu" sa jag till Elfass, och, jodå det var det som jag redan hade gissat mig till. Hon kom tillbaka och bad sedan en andra person att tillkalla en högre chef för att övervaka då jag skulle öppna paketet.

Jo det stämmer, man måste öppna för att det inte skall komma in varor som skall tullbeläggas. Men allt var i sin ordning. Chefen skrev ett dokument till och stämplade och så fick jag signera det. Inte slut här. Sen fick jag min avi igen, men inget paket. Fick gå till en annan disk och betala 150 spänn, alltså ca 13:-, visa bägge passen igen och få ett annat kvitto på att jag betalat. Tillbaka till första damen och visa kvittot för att få mitt paket. Äntligen klart...trodde jag.

När vi var på väg ut från våningen blev vi stoppade igen. Tvungen att visa kvittot igen, och passet.. :) Roliga människor. Väl nere på markplan och endast 5 meter kvar så var det dags för nästa kontroll igen, denna gången bara visa kvittot som jag redan stoppat ner. Men vad gör man inte för att komma ut från detta dårhus.

Var det någon som klagade på den svenska Posten förresten? Nej, tänkte väl det - till och med A-livs i Fjälkinge är ju effektivare än det här :)

Väl ute så började jag skratta. Det var ju trots allt ganska komiskt och det gick ju bra, mycket tack vare Elfass som frågade sig fram på Swahili.

Resan tillbaka gick bra oxå, så vi kom fram till att det måste bero på Sara att han blev tagen av Polisen och krockade med kon!! :)

Inte var det så dumt heller att paketet innehöll kläder till Lukas och massor choklad :) Och så en midsommarstång som tyvärr kom fram lite sent - fast vi kan ju alltid fira en dag till - och den är fin i vårt fönster fast midsommar är över! Tack mormor Ingrid!

//Benny

Kenyansk byggarbetare för en dag

Tiden i Kenya kan bli dryg och enformig om man inte tar sig för något. En del undrar vad man gör här. Vi har ju två affärer inom 2-300 m från vårt boende, så ena dagen går vi till den ena affären och nästa till den andra. Det är en dagsutflykt att gå till affären, för mer hinner man inte med.. :)
Men sen kan man ju hitta på andra saker oxå, som jag,Benny, gjort.
Det finns en familj här nere, vars pappa arbetar som missionär, och han undrade om det fanns någon som vill ställa upp och hjälpa till att bygga hus åt en kvinna och hennes tre söner. Familjen bor i det stora slumområdet Kibera och kvinnan är änka. För många år sedan, 1990-talet, så köpte familjen en bit mark en bra bit utanför staden. Men sen blev det inte mer. Maken dog och pengarna sinade. Men nu så fanns det hjälp att få, så jag tog chansen att få följa med och göra det lilla jag kunde. Det vill säga inte mycket vad det gäller själva husbygget. Men om vi tar det från början av dagen som var i måndags, så började det så här.

Pappa J hade bestämt med familjen om att dom skulle ses vid en av dom affärerna en bit härifrån, kl 0630 på morgonen. Så vi körde från vårt boende 0630, för han visste att nu är det ju Kenyaner vi ska jobba med. Så när kl var 0700 satt vi fortfarande och väntade i bilen. Men de kom 10 minuter senare.
Inlastade i bilen kom vi iväg 0725. Vi for iväg i rusningstrafik, :) , för att möta upp en annan pastor som jobbar i Kibera. Han skulle ha beställt varor, virke och plåt, hos en leverantör. Det skulle bara lastas och sen köras ut. Men när vi mötte honom, hade det blivit ändrade planer. En annan leverantör skulle förse oss med varorna. Och på det stället, som låg på andra sidan gatan, hade inte de måtten på virket som vi skulle ha, utan fick således börja mäta o kapa till det vi ville ha. Efter mycket om o men, så kom vi iväg, i alla fall vi som satt i bilen. Vi mötte upp en del arbetare som skulle hjälpa oss, vi tog deras verktyg i bilen, och sen skulle de ta Matatu, en sorts taxi, tills de kom så nära de kunde dit vi skulle. Sen skulle pappa J hämta dem o köra in dem sista biten till tomten.

Vi körde vidare och plockade upp ytterligare en person som pappa J jobbar med. Vi var nu 6 pers i bilen, och skulle hämta upp en till. Men när vi stannade för att plocka upp honom så skulle hans fru och deras barn med. Så det blev ganska fullt i bilen. Och tungt.

Färden fortsatte mot målet. Det skulle bli mycket körande denna dagen. Uppskttar att klockan nu var ungefär 1000.

Framme vid infarten som skulle ta oss sista biten mot slutmålet kom så nästa bakslag. Det hade nämigen regnat så pass mycket på kvällen innan, att vägen var nästan oframkomlig. Vi fick en bil framför oss, en mindre personbil utan fyrhjulsdrift. Han tog sig fram bra så vi tänkte att det ska nog gå bra för oss oxå. Jodå, det gjorde det, iaf den första vägen. Vi skulle köra på tre olika vägar innan vi var framme. Vi nästa väg fick flertalet av oss gå ut bilen o gå, för att pappa J överhuvudtaget skulle ha en chans att ta sig fram. Tills slut var vi framme. Klockan var då ca 1120. Och då hade tydligen inte lastbilen ens kört från Nairobi!!!

Ja, det här är vägstandarden ungefär....Kanske en av de bättre sträckorna om man ska vara ärlig!

Det som mer skulle uträttas den dagen var, att pappa J skulle hämta lunchmat, hämta byggarna ute vid vägen och ut och visa lastbilen in.

Vi kom snabbt fram till att lastbilen skulle ALDRIG komma fram den vägen vi kört.
Sa till pappa J att "det vore konstigt om det inte fanns en annan väg in från andra sidan". Ja, det hade han oxå funderat på, så vi frågade en man som bodde där och jodå, visst fanns det andra vägar.  Den mannen och en till följde med mig och pappa J för att visa hur vi skulle köra. Vi tog en väg ut och ytterligare en annan in. Lasbilen hade vid det laget hunnit köra en bra bit in på väg nummer tre, alltså låg han före oss nu, och han hade dessutom med sig arbetarna som vi skulle kört och hämtat sen. . Vi kom ifatt honom och se, det var ju rena rama" highway" jämfört med den vi tog in med bilen första gången. Så när lastbilen så kom till platsen var kl 1300!!!

Lastbilen med byggmaterial kom fram till sist.



Nu blev det mer fart, för det ska ju sägas att det blir fort mörkt, så det gällde ju att ligga i om det skulle bli något gjort. Vi kom fram till att det skulle ta oss minst två timmar att köra tillbaka och hämta maten som var tillagad där pappa J jobbar. Det ordnades med taxi transport så vi mötte dem en bit utmed vägen. Så tre gånger åkte vi ut och in på dessa små grusvägar, grus o grus, mest lera o sten...

Pastorn från Kibera och pappa J fick agera mobilmast eftersom täckningen inte var den bästa!

Det var uppskattat när väl maten anlände. Mycket god mat, en köttgryta och ris. Smaskens.

MAT!!!

Sen efter maten så blev det inte så mycket gjort. Efter diverse samspråk om hur nästa byggdag skulle se ut och vilka som skulle med, så gick färden hemåt ca 1700. Med stora regnmoln i antågande så ville vi ut från de små vägarna innan vi blev fast där inne. Hemfärden gick utan missöden, men vi hamnade lite i rusningstrafik igen. Så hemkomsten blev strax efter 1915. En resa på 40 kilometer....

En fantastisk dag att få vara med om, trots att jag inte kunde bidra med så mycket mer än mitt sällskap.

Själva byggprincipen går ut på att man gräver hål för varje stolpe, som består av ett träslag som inte ruttnar eller angrips av termiter. Sen gör man stommen mellan dessa stolpar och sen plåtklär man hela huset, med undantag för fönster och dörrar. Golvet gjuter man efteråt. Så det är lite annorlunda byggsätt här.

Stolparna är satta och stagas upp.

Första takstolen rest.

Så här efteråt, så är jag glad att jag ändå fick vara med. Fick se en fantastisk sida av Kenya, kullar, slätter och allt är grönt o fint, just nu i alla fall.

Tack pappa J för en trevlig dag. Hoppas få följa med ut en annan dag för att få se hur resultatet blev.

För er som vill följa arbetet som pappa J gör i Kenya och bygget så kan ni följa den här länken:
http://mwanangu.blogg.se/

//Benny

Mamma-son-dag :)

Idag är jag och Lukas själva hemma för första gången en hel dag! Pappa är ute och bygger hus! Men det projektet kan han berätta om själv lite senare!

Lite spännande är det allt men vi har haft en underbar dag hittills. Sovmorgnar är ju inget för vår son så vi har varit uppe sen innan 7 i morse och hunnit med en del. Frukost så klart, lite morgon-TV, fika hos trevliga grannar, lek på gården, lunch och en bra stund i sandlådan har vi hunnit med. Mycket friskluft och aktivitet för nu sover sonen som en stock! Och jag hinner med att skriva lite men ska strax ringa några samtal hem. Jag skulle tro att jag hinner det innan han vaknar för han var ruskigt trött.

Sen får vi nog ut i solen igen för det är ett fantastiskt väder här i Nairobi idag! Igår var det också bitvis varmt men ganska växlande och också ganska kvavt. Och mycket riktigt, när kvällningen kom så började det också regna och åska - och som det har regnat sen! Så länge som vi var vakna så regnade det kraftigt och att döma av pölarna så höll det på ett tag. Skönt i alla fall att det regnar på nätterna för såna här dagar vill vi ha fler av! Underbart :)

Nej minsann - nu får jag passa på att göra det jag ska för när Lukas vaknar har han nog inte lust att roa sig själv skulle jag tro! Kanske skulle äta lite lunch också.... Märkligt vad tiden går när man har en liten att underhålla på egen hand!

På återhörande - håller tummarna för att det snart kommer lite sol till Sverige också!

//Sara

Ingen åkomma är för svår...

Häromdagen när vi var ute på långpromenad roade jag mig med att fotografera lite roliga reklamskyltar som man kan hitta här och var på till exempel elstolpar. Kenya är verkligen möjligheternas land för det finns ingen åkomma de inte kan bota med diverse metoder...

Kolla själv :

Det känns som att lost love är ett stort problem här i Kenya :) För att inte tala om bevsärliga äktenskap!

Visserligen är både jag och Lukas rätt förkylda men jag tror inte vi ska ringa till någon av dessa ännu ändå :)

Nu ska jag gå ut i solen till mina två favoriter - ha en bra dag alla!

//Sara

Flodhästspaning!

Hej och hå igen!

I tisdags klev vi upp tidigt för att bege oss mot Lake Naivasha och Elsamere där vi hade bokat övernattning och full-service!
Tidig morgon var det och taxin var även i tisdags något försenad - men den här gången hade vi ju ingen tid att passa så det var ju ingen ko på isen om man säger så. Vi har ju dessutom välsignats med en pojk som är lättväkt och som regel på ett riktigt solskenshumör även tidiga morgnar! Kan väl passa på att skryta med att han den allra allra mesta tiden är på just bra humör, han är åtminstone inte arg och ledsen några längre stunder - skönt!

Vi åkte med samma taxichaufför som sist men den här gången skulle vi ju åka en lite längre sträcka. Normal tid för att ta sig till Lake Naivasha är cirka 1,5 till 2 timmar. Eftersom vi åkte tidigt på morgonen så kom vi ju tyvärr i rusningen också så det tog en stund innan vi var utanför stan.

Vi fick åka motorväg till och med....ja med motorväg menar jag stor väg utan mötande trafik. Därmed inte sagt att det på motorvägen inte kan finnas gående, bautahålor, åsnekärror eller cyklar.... Ja det är verkligen spännande i trafiken här :) Nog tur att jag brukar sitta bak i bilen när vi åker för jag är inte säker på att jag vill se allt som händer!

Det här lilla motellet passerade vi på vägen - bara att checka in om man är lite sömnig!

Fyra killar utanför byns samlingspunkt. I ett sånt här hus kan det till exempel finnas en bar, en slaktare, telefonkortsförsäljning och nån annan liten business!

Drygt halvvägs på turen så börjar vårt dåliga inflytande på stackars taxichauffören åter göra sig påmint..... Vad händer tror ni? Jodå minsann, vid sidan av vägen (som på så många andra ställen under sträckan) går en man och vallar sina får, getter och kor. Kanske lite väl nära vägen kan man tycka eftersom korna helt plötsligt ger sig rätt över vägen. Och då pratar vi om en större landsväg med mycket trafik och mycket tung trafik. Vi hade lastbil både framför och bakom oss och stackars Elfass hinner inte ens tvärnita med risk för att få lastbilen i häcken.

Vi rammar en ko och jag är rädd att vi till och med körde över någon del av den - osäkert vilken del.... Ja jag vågade ju inte vända mig om och kolla efter den stackaren men enligt säker källa så stod den i alla fall upp och riste på huvudet på andra sidan vägen när Benny kollade...

Så här ser det ut överallt längs vägarna.

Kan ha varit en ko ur den här flocken...minns lite dåligt!

Stackars kostackare... Och vallaren/ägaren han var nog livrädd att vi skulle begära ersättning för skadorna för bilen för han struntade i kostackaren och rantade snabbt iväg med sina andra djur.

Tack och lov att det inte blev en värre smäll och glad är jag att vi hade Lukas i barnstol också om det nu hade varit så att det hänt något mer.

Och stackars Elfass - nu blev han ju retad för att vara cow-man också :) Lite bucklor på bilen blev det men inte värre än att vi kunde fortsätta i alla fall... Frågan är om han vill köra oss fler gånger - vi verkar ha lite dåligt inflytande på hans tur...

Nåväl, vi rullade vidare! Vädret var sådär, rätt mulet och dimmigt och det var synd för vi passerade ju den fantastiska "Rift Valley" som är en stor vulkaniskt bildad sprickdal som löper genom en stor del av Kenya. Där hade vi om vädret varit bättre haft en fantastisk vy över ett fantastiskt landskap. Vi kommer att åka därigenom även när vi ska på vår safari till Masai Mara så jag hoppas kunna delge er en del bättre bilder därifrån då. Men här är i alla fall en försmak!

Förmodligen makalös vy när det är klart väder!

Gröna lummiga kullar och i princip helt platt botten på dalen!

Efter ett tag var vi så framme vid Elsamere. Elsamere är ett litet fantastiskt mysigt ställe som en gång ägdes av Joy Adamson, ni vet hon som tog hand om och senare placerade tillbaka till naturen, lejonet Elsa. Det är ett litet familjärt "retreat" med fyra små stugor och en huvudbyggnad (där det även finns ett litet museum över paret Adamsons liv och leverne).
Att komma från Nairobis trafik och dåliga luft till detta paradis på jorden är som att förflytta sig till en annan värld. Vilket fågelliv, vilken härlig luft och vilket oerhört lugn! Vi har förvisso bara varit i Nairobi i drygt tre veckor men åh vad skönt det var att komma dit!

Infartsskylten!

Vi installerade oss i vår lilla halva stuga och konstaterade raskt att - YES - här finns riktiga täcken med riktiga påslakan!!! Här i vår lägenhet har vi den kontinentala varianten med ett enkellakan och en äcklig brun filt ni vet.... Saknar mitt täcke... :( Vi köpte oss nya kuddar för ett tag sen men något täcke har vi inte lyckats hitta (förrän idag) så det är nog det vi saknat mest hemifrån hittills!

Den här lille gynnaren höll till i en buske utanför stugan. Någon form av "Sunbird".

Huvudbyggnaden där måltiderna serveras samt där museet finns.

Stugorna till vänster om huvudbyggnaden. Två "rum" i varje stuga. Vår är den som är allra längst bak till vänster i bild.

Sen tog vi oss en titt på omgivningarna och fick sällskap av platschefen Sam som berättade lite mer om Elsamere och visade oss omkring innan det var dags för lunch! Sam berättade att flodhästarna kommer upp från sjön på nätterna och betar på Elsameres gräsmatta och under dagarna så ligger de nere i sjön och smälter maten.... Efter det så gick jag inte så nära utkanterna av gräsmattorna längre.... Han visade oss också "Hippo business", dvs på ren svenska - flodhästskit! Efter att jag lärt mig hur det såg ut så gick jag ännu längre in på gräsmattan...

Vägen från båtbryggan upp till gräsmattan. Flodhästarna tar inte trappan utan det är de som gjort stigarna till höger och vänster om trappan!

"Hippo Business" dvs flodhästskit! Sprutlackerad kaktus... Ser ut som en ko med diarré varit framme ungefär!

De här vackra "Colobus-aporna" bor i träden runt byggnaderna. Kolla in svansen!

Sällskap vid fikat!

Kan vara en Robin-Chat...

En Starling av något slag

En Mongoose, vi tror att det var en Black-tailed

Kaktjuv! Red-headed Weaver

Lunchen var fantastisk, buffé med massor goda saker och efter det efterrättsbuffé!! Nams, nams - och alldeles för mycket åt vi.... Vila middag på det och sen bar det dags för - "afternoon tea"!! Ja, det var ju synd att man åt så mycket till lunch - för man var ju tvungen att prova nästan alla de goa kakorna också :)
Som tur väl var så serverades middagen inte förrän 19.30 så vi hann nästan bli sugna på mat tills dess (kanske inte men vad skulle vi göra, det var ju gemensam middag och vi hade ju betalt för det....).
Det mörknar ju tidigt här och rätt vad det var så kom vakten och tände vår ytterbelysning. Han berättade att han kommer och hämtar oss för middagen strax innan 19.30. Japp - ni fattar läget - man får alltså ha eskort till middagen eftersom flodhästarna kan börja dyka upp efter 19 nån gång...
Nu börjar Sara få puls på riktigt kan jag meddela!

Vakterna kom och var beväpnade men en - PINNE!!! Känns ju supersäkert att de är så tungt beväpnade mot ett av Afrikas farligaste djur - eller hur! Tja sa de, om det kommer en flodhäst så försöker vi skrämma den - annars får alla springa som tokar!

Puh, vi kom i alla fall till middagen (trerätters....pust), och gott var det också så klart! Lukas som normalt sett sover senast 19 höll sig vaken och uppförde sig exemplariskt - åt som en häst också :)
När vi var mätta och belåtna så fick vi ånyo eskort tillbaka. Aldrig har 150 meter varit så långa...
Kvickt in och låste om oss men jag kunde ju inte sova! Riggade kameran och la mig i sängen närmst dörren/fönstret och kollade läget. Inte ett ljud eller en rörelse och till sist fick jag ge upp och lägga mig jag också.

Strax efter 2 på natten hörde jag mysko ljud och gick tillbaka till fönstret. Inget i sikte - men - längst ut i gräskanten såg jag någon stor massa som rörde sig, en skugga som mycket väl skulle kunna vara en flodhäst! Himmelen vad spännande och jag väckte Benny direkt! Mycket riktigt, efter en stund så lösgjorde de sig från mörkret och kom fram i ljuset! Två bauta-flodhästar betar alltså på gräsmattan utanför vår stuga. Jag uppskattar det till max 10 meter bort från verandan! SKITHÄFTIGT!!!!
De stannade en stund men traskade sedan vidare ner mot huvudbyggnaden! Vi försökte fota dem men tyvärr så blev det inget bra resultat. Vi kollade en stund till men det var inte någon mer som dök upp så det blev till att krypa till kojs igen.
Men sen dröjde det inte länge innan det lät igen - och den här gången ännu närmare! Jag lokaliserade ljudet till bakom stugan den här gången och milda makter - från toafönstret så ser jag mitt under en lampa en om möjligt ännu större flodhäst, lugnt betande vid sidan om parkeringen! Tyvärr var fönstret stängt och när jag försökte öppna det för att få bra fotoläge så skrämde vi den.... Attans också, den rantade iväg utom synhåll igen. Måste sett rätt kul ut när vi stod där inne på toan och glodde ut genom pyttefönstret :)

Man fattar ju nu i efterhand varför de här skyltarna satt uppe överallt :)

Så så där himla mycket blev det inte sovit för oss två vuxna i alla fall men det var det verkligen värt!! Men jag kan också säga att de stunderna jag sov så sov jag oerhört gott - vilket har gjort att vi idag varit och köpt oss ett riktigt (nästan i alla fall) täcke!! Nu var ju inte utbudet så där himla stort men vi kan väl gott ha ett Hello Kitty- täcke eller vad tycker ni :)

Vår lille son han sov dock hela natten i ett sträck!! Det har han inte gjort på två och en halv vecka så det var ju helt underbart!

Här utanför stod de två flodhästarna på natten. Mellan de två träden till höger i bild ungefär, skulle uppskatta att det är max 10 meter från stugan till träden, stod de två monstren!

På morgonen konstaterade vi att det var RÄTT MYCKET nya flodhästskitar runt vår stuga! Tror bestämt att det var några fler där på natten än vad jag lyckades se!

Vi var först till frukosten (ganska vanligt i vår familj) eftersom vi hade bestämt oss för att ta en båttur till Crescent Island på förmiddagen. Klockan 9 var vi redo att åka och väntade nere vid båtbryggan. Då kommer det en rasta-kille traskande med en båtmotor på axeln.... Det är tydligen vår guide Zach!
I med motorn och oss i båten! Lukas fick också en flytväst...den var större än hela han men men, bättre än ingen alls :)
Båten kändes väl inte supersäkrast i världen men när jag frågade om turen var "safe" så berättade Zach att han kört turerna i 12 år, sin olycksstatistik sa han inget om men han hade ju överlevt själv i alla fall!

På väg till båten, Zach bärande på båtmotor...

Vi båtades raka vägen till Crescent Island och fick beskedet att vi skulle följa kusten på väg tillbaka istället för att försöka se några flodhästar!

Det gick rätt bra vågor på sjön och jag hade tur, jag satt längst fram i båten och blev inte så blöt men Benny och Lukas däremot blev lite nerstänkta! Tyvärr var det också lite mulet och lite kyligt så vi fick inte så fin vy över sjön men men, så är det!
Vi anlände till Crescent Island och togs emot av guiden där, Mumo tror jag bestämt att han heter.

Här har vi precis klivit av båten och Zach lämnar oss för att möta upp på andra sidan ön senare.

Vår första bekantskap på ön, en högdräktig giraffhona.

Crescent Island ligger vid Lake Naivashas södra ände och är en del av randen på en gammal översvämmad vulkan. Ön är ett privat viltreservat som är öppet för besökare och är ganska unikt i den mån att man fritt kan promenera runt bland djuren!!! Det finns inga rovdjur eller farliga djur på ön enligt utsaga. Det senare visade sig under turen dock vara en sanning med modifikation eftersom det tydligen vid tillfällen funnits både bufflar och flodhästar på ön!

Vi stötte i alla fall inte på några farliga djur, men informationen om att det för några dagar sen funnits buffel i buskagen på ön gjorde mig om möjligt ännu mer nervös än flodhästarna gjort innan :( Speciellt som att guiden i samma veva som han berättade om bufflarna tog upp en stor sten och gick och bar på en bit!!!! Tur att man inte vet allt som kan hända!!

Vi hade en fantastisk förmiddag på ön! Vi gick mitt bland flockar av gnuer, zebror, fantastiska fåglar och en massa olika typer av antiloper och bara njöt, fotade och lärde oss massor! Nu är vi verkligen i Afrika och vi är så glada att vi tog den här turen till ön även om jag var nervös över båtfärden! Märklig känsla att gå omkring bland de vilda djuren man bara sett på TV - ungefär som att gå runt i betesmarkerna hemma och räknar kor :) Overkligt men underbart!

Gnu-tjur (ungkarl)

Den här giraffhanen stod i lugnan ro och käkade från trädgrenarna medan vi bara stod ett par meter ifrån och pratade! Helt fantastiskt!

Nyfödd gnu-bebis med sin mamma!

Zebror, Waterbuck och Thomson-gaseller längst bak.

Ståtlig Waterbuck!

Impala-antiloper

African Fish-Eagle

Underbara små Dik-Dik-antiloper. Pyttesmå! Lever i livslånga parförhållanden, anledningen till att de är tre här är för att deras unge inte hittat någon att flytta ihop med ännu :)

Flygande pelikaner

Fler zebror (ja ni ser kanske att det är en hingst...) med Impalor i bakgrunden.

Rätt nöjd med dagen!

Som sagt så tog vi en lite längre båttur på vägen hem i förhoppningen (?) att stöta på lite flodhästar. På vägen fick vi se ön från vattnet och det var fantastiskt!  

Gnuflocken från vattnet

Pelikaner!

Häftiga pelikaner - tyvärr fick vi inte se dem med "utfälld" näbb!

Två killar höll på att lägga i nät utanför Crescent Island. Det känns väl logiskt att göra det stående i vattnet när det finns flodhästar....eller??

Typiska flodhästområden om ni frågar mig!

Fantastiskt fina blommor på "flodhäst-sjögräset"

Skulle nog kunna gömma sig någon flodhäst här också...

De här är jag glada att vi stötte på från vattnet och inte till fots! Bufflar skojar man inte med!

Nej tyvärr - vi fick faktiskt inte se några flodhästar i vattnet och det är ju lite sorgset nu i efterhand! Har jag nu gått och varit så nervös för att stöta på några så kunde det ju varit trevligt om nervositeten varit till någon nytta :) Men det var också det enda negativa med vår lilla tripp! Det är kanske inte sista gången som vi besökte Elsamere och/eller Crescent Island! Jag tänker i alla fall inte lämna Afrika innan jag fått se flodhästar i dagsljus!

Resan hem gick bra - inga kor på vägen den här gången! Däremot såg vi en lastbil på randen av Rift Valley... Hade lastbilen kasat några meter till så hade han kunnat vänta sig en luftfärd på några hundra meter rätt ner! Han hade nog sin lyckodag skulle jag tro - det såg förfärligt ut där lastbilen låg och balanserade på kanten.

Nu är vi tillbaka i Nairobi och även om luften är lite sämre och vi inte har någon natur att prata om på nära håll så var det ändå rätt skönt att komma "hem". För se vi trivs ganska bra här i vår lilla lägenhet!

Nu får vi hålla kväll! I morgon är det midsommarafton och vi får väl se om det blir lite firande av den dagen även om det inte blir sill och potatis!

Ha en underbar midsommar alla vänner så hörs vi av rätt vad det är!

//Sara