Dagarna springer iväg!!!

Vi har just nu en underbar period med besök som följer efter varandra! Vi har haft underbara dagar med moster "Ajsa" och hon är nu lyckligt återkommen hem till Sverige.

Nu njuter vi istället av goda vänners sällskap och vi har tack och lov ytterligare nästan en vecka kvar att umgås med dem! Äventyr har vi redan varit med om och mer hoppas vi att det blir!

Uppdateringar om detta kommer så småningom :) Tid till det tar vi när vi är själva igen - nu har vi annat för oss :)

På återhörande!

//Sara

Moster "Ajsa" :)

Äntligen har moster Lisa, eller Ajsa som Lukas säger, landat på kenyansk mark! Efter lite försening i Amsterdam (på grund av en installation av en ny dator i cockpit....hm...) så landade hon i går kväll på Nairobis ena flygplats Jomo Kenyatta International Airport.

Eftersom det var sent igår så fick hon nöja sig med en titt på en sovande Lukas men nu i morse kunde vi överraska honom med att moster låg på madrassen inne i vardagsrummet :)
Klart att det var lite konstigt att hon var här nu - hon som bara brukar busa i datorn - men det tog inte lång stund innan moster kunde få sig en kram också!

Första kiken :)

Mosterkram

 Inte nog med att det är fantastiskt att få besök från Sverige - det är sannerligen underbart - MEN sen är det ju också så att man liksom på köpet kan få lite godsaker med sig :) :)

Är inte säker på att ni där hemma kan fatta hur det är att få hit sånt man saknar hemifrån. Här kommer ett litet axplock av gårdagens leverans! Bilderna får tala för sig själv....

Snart advent :)

SVENSKT SMÖÖÖÖÖÖÖR - OCH OST OCH KORV!!!

Och till Bennys ohejdade glädje - 4 (!!!!!!) kg lösgodis :) Gissa om vi blir populära nu?!

Utöver detta ligger det också en rabarberkaka i vår frys!!!!! Tack snälla mormor Ingrid för allt du ordnat :)

Nu väntar förhoppningsvis tio härliga dagar innan moster reser hem igen. Idag blir det kickstart redan nu på förmiddagen när Lisa och Benny beger sig på studiebesök till Kibera med några andra svenska gäster. Efter det har vi inga planer så det blir nog eftermiddagens projekt att planera de kommande dagarna. Vi hoppas på att vädret ska vara ungefär som igår nu några dagar till - det visade sig att solen visst tog rejält igår....mina axlar kan vittna om det :) Vi vill ju inte skicka hem en blekfis från Afrika!

Idag har vi dessutom en namnsdagsgris att fira! Grattis älskade Lukas på din första namnsdag!!! Och nästa vecka fyller han ett och ett halvt - inte klokt vad tiden går!!

Vi återkommer med uppdatering om vad vi hittar på - ha det så bra alla!

//Sara

Lättnad!

Nu så var det klart och vi kan slappna av ett litet tag. Processen är äntligen igång och det känns väldigt skönt att det händer något.

Klockan 8 i morse gav vi oss iväg, uppklädda till tänderna, tillsammans med två danska familjer i taxi till domstolen. Trafiken var som vanligt helt galen men hyfsat smidigt gick det ändå och vi var framme strax innan halv 9. Utanför ringlade en jättekö med människor - hjälp tänkte vi - ska vi hinna i tid??
Kön rörde sig ganska snabbt ändå och strax var våra väskor scannade och vi hade fått våra besöksbrickor och kunde leta oss fram till rätt korridor.

Klockan 9.00 skulle ärendena börja men vad vi hört innan så kan det vara lite si och så med hur dags domarna kommer och sätter igång. Vår domare dock startade nog ganska snart efter klockan 9 och rätt vad det var så var det plötsligt vårt nummer som ropades upp! Hjälp, hann jag tänka och sen var det bara att pallra sig in i salen tillsammans med socialarbetaren, advokat och guardian.

Advokaten (eller rättare sagt vår advokats assistent) började tyst och försynt att rabbla all formalia och det var knappt vi hörde mer än viskningar.... Guardian fick ställa sig upp och berätta hur hon tyckte det var att biträda som guardian och socialarbetaren fick också ställa sig upp, tror däremot inte att hon sa något.

Sen satt domaren en bra stund och skrev och bläddrade bland sina papper och rätt vad det var så uttalade han sitt beslut och det är egentligen två direktiv kan man säga. Dels att guardian ska se till att barnet har det bra och sedan företräda honom i domstolen och dels ge i uppdrag till Childrens Department att göra en utredan av vår lämplighet som föräldrar. Och det var det hela - mindre än tio minuter tog det och Lukas hann bara knapra i sig en och en halv riskaka :)

Men så skönt det var att kunna resa sig igen och gå ut ur salen! Danska vännerna var redan klara och vi kunde direkt beställa taxi hem igen. Tillbaka i lägenheten 10.30 - det hade vi verkligen inte räknat med!

Nu så väntar nästa steg - väldigt snart hoppas vi att advokaten ringer och meddelar oss vår tid på Childrens department. Borde kunna bli i nästa vecka och det hoppas vi verkligen. Sen ska de göra hembesök hos oss också innan de kan skriva sin rapport. Vår guardian kommer också att kontakta oss snart och henne ska vi nog träffa minst en gång till innan hon kan skriva sin rapport.

Enligt regelverket har de 45 dagar på sig att göra detta och skicka rapporterna till domstolen. Först därefter kan vi få tid för vår hearing.  Men domaren idag var väldigt tydlig med att 45 dagar är gränsen, han poängterade att det går precis lika bra att skicka rapporten efter 5 eller 10 dagar också.... Så vi hoppas verkligen att alla inblandade tog det åt sig.....

Tyvärr gick det inte lika bra för alla som var i domstolen idag. En familj får komma tillbaka för hearing nästa vecka igen eftersom guardians rapport saknades.... Men värst är det för familjen C som skulle fått judgement idag men där domaren hittade på lite nytt regelverk och vägrade ge dem sitt domslut. Nu väntar ytterligare pappersjagande för dem i Sverige men förhoppningsvis kan de komma upp på någon av de nästkommande fredagarnas förhandlingar. Vi lider med dem men håller alla tummar vi kan för att det ska gå bra.

Ha en trevlig helg - på återhörande!

//Sara

Vi är med på listan!

 

Äntligen fick vi det bekräftat! Mellan klockan 16 och 16.30 publicerades listan för morgondagens domstolsförhandlingar och vårt ärende är med!

 

 

Så här ser listan ut - ärende 186/2012 är vi! Så om allt vill sig väl så är vi hemma i ganska hyfsad tid innan lunch i morgon.

 



 

I morgon spelar det inte så stor roll vilken domare man har eftersom det är "appointment". Men det bra i att vi fått den domaren vi fått är att det är en pålitlig domare som brukar dyka upp. Glädjande nog har våra grannar som ska ha hearing i morgon fått samma domare - och det är faktiskt domaren som tidigare varit snabbast med sina judgement. Vi hoppas så på att det blir så även i deras fall.

I eftermiddag har jag och Benny varit och klippt oss hos frissan på Yaya. Lukas blev trimmad kort igår. Benny köpte också nya skor så nu ska vi allesammans kunna se välartade ut i morgon. Nu ska jag bara bestämma vad jag ska ha på mig... Kanske får ta en sväng med strykjärnet också.

Advokaten ringde just och stämde av med oss inför i morgon, barnhemsrepresentanten och guardian träffade vi igår så det känns som att allt är på plats nu. Taxi är bokad till klockan 8 och sen så!!

Ha det gott - vi hörs i morgon!

//Sara

Skräddaren är klar!

Förra lördagen lämnade vi tyg och kläder för kopiering till en skräddare. Tack vare fru L och fru C som hittat denna pärla så har vi nu möjlighet att få kläder uppsydda till minimala kostnader!

Vi köpte en hel massa tyg på Biashara Street i City för nån vecka sen och lämnade sen detta till skräddaren via en av städerskorna här på Gemina. Har aldrig träffat skräddaren men vad gör väl det när han är vansinnigt duktig :)

Alldeles nyss fick vi leveransen åter så nu kan jag inte hålla mig så att ni får se!

Resultatet blev så här - och vi är mer än nöjda:

Två Indien-skjortor till Benny

Den turkosa på :)

Morgonrock till mig

Festtop till mig (eller till domstolen på fredag?)

Och bad-cape till Lukas!

Tyg har vi mer kvar men med tanke på resultatet så får det nog bli lite mer inköp..... Har ju dessutom min klänning som jag köpte i lördags som jag nog får kopiera.... Bild på den får ni en annan dag :)

Nu ska jag bege mig på Zumba! Ha det!

//Sara

Global lokalradio!

Igår var vi med i Radio Kristianstad i direktsändning här ifrån Kenya! Har inte själv vågat lyssna på avsnittet ännu men jag tror att ljudet härifrån var helt ok i alla fall. Märklig känsla att sitta här med telefonluren och veta att så många där hemifrån lyssnar. Lite känslosamt faktiskt.

Känslosamt var det också att tänka tillbaka på förra gången vi var med i radion, samma dag som vi fick besked om att underbare Lukas väntade på oss :)


http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3362&grupp=18488&artikel=5300932

//Sara

Körigt!

Var det nån som sa att vi inte gör något om dagarna? Bullshit säger jag bara - här händer det grejer må ni tro, knappt man hinner med allt.... :)

Veckans schema:

Måndag: Sara aerobics på förmiddagen, tvätta, Benny sjukhuset på eftermiddagen, bullbak på kvällen
Tisdag: Benny sjukgymnasten, soundcheck Radio Kristianstad, intervju Radio Kristianstad, swahili-kurs på em för oss båda, fira av födelsedagsfirande granne.
Onsdag: Sara Zumba på förmiddagen, tvätta, frissan för Sara och Benny, till grannen och trimma Lukas hår, provning av domstolskläder.
Torsdag: Benny sjukgymnast och läkare, förberedelser inför fredagen, väntan på domstolslistan....
Fredag: Förhoppningsvis domstol hela (?) dagen, middag med alla "domstolare" på Gemina på kvällen.

Och däremellan ska vi hinna bada, sola, sova, äta, leka, umgås, blogga, maila mm mm! Fattar ni hur jobbigt vi har det?? Inte undra på att vi fick ta hem hämtmat både igår och idag.

Sagt med en stor portion humor förstås!

Ha det gott - vi hörs!

//Sara

Det är inte så konstigt....

...att vi älskar det här landet! Titta, lyssna och njut!

Ha en underbar söndag alla! Nu ska vi promenera iväg på "fashion market".

//Sara

//Sara

Adoptionsprocessen

Det är många som frågat oss om när vi kommer hem och därför kanske det kunde vara på sin plats att förklara lite om hur processen här går till (eller i alla fall borde gå till i teorin).

Nu har vi varit här i lite drygt fyra månader och den obligatoriska fosterperioden på tre månader är för oss till ända. Den tiden började "ticka" den dagen som vi blev utskrivna från barnhemmet och fick ta Lukas med oss hem, dvs 31 maj i vårt fall.

Under dessa första tre månader händer inget juridiskt om man säger så. Vi har träffat vår utsedda advokat och även den person som är utsedd till Lukas guardian och som ska företräda honom i domstolen. Först när fosterperioden är passerad kunde vår advokat ansöka om vår första domstolstid.

Hela augusti och en bit in i september så har domstolen haft stängt en lång period för "semester". För oss innebär det att vår fosterperiod har blivit lite längre än våra tre månader. Adoptionsärenden hanteras i princip enbart på fredagar vilket innebär att den teoretiskt första dagen för oss som vi kunde få komma till domstolen var fredagen den 21 september.

Vår förhoppning var givetvis att få tid den 21 september men tyvärr blev det inte så. Visserligen tog domstolen upp ett antal adoptionsärenden den dagen men vår advokat lyckades tyvärr inte få tid till oss förrän den 12 oktober. Så klart var det en besvikelse för oss, vi har ju varit här länge nu och det var några jobbiga dagar när vi fick det beskedet.  På grund av det långa uppehållet så är det ju något fler ärenden än normalt som ansöker om domstolstid så det kan ju också vara en anledning till att vi får vänta ytterligare några veckor efter den 21 september.

Hur som helst - det som kändes som en evighetslång väntan då är nu nästan till ända. På fredag i nästa vecka så är det ju förhoppningsvis vår tur äntligen!! Ja jag säger förhoppningsvis för vi vågar nog inte ropa hej innan fredag eftermiddag då vi vet om vi verkligen fick komma till domstolen, och inte minst, om domaren hade lust att dyka upp den dagen.....

Det är en rad med osäkra moment som ligger framför oss nu och jag kan väl inte sticka under stol med att spänningen trappas upp något enormt nu och det märks nog lite på humöret.... Känslan av att vi haft mycket strul som kanske inte är slut än i kombination med att det går hur smidigt som helst för andra har helt klart påverkat mitt humör i alla fall.

Men så är processen - fullständigt orättvis och oförutsägbar - och det är bara att gilla läget. Det är ingenting som vi kan påverka hur mycket vi än skulle vilja! Man ska ha en stor portion tur, helst advokat med de rätta kontakterna, "rätt" domare och sen ännu mer tur!! Och inte minst - en stor portion tålamod :)

Hur som helst så kan vi nog konstatera att de första månaderna här var en dans på rosor rent mentalt i jämförelse med vad som ligger framför oss....

Så vad händer nu förhoppningsvis på fredag? Ja egentligen är det ett oerhört fånigt moment som vi ska delta i. Vi ska göra oss i ordning med värsta domstolsstassen och tidig morgon infinna oss i domstolen för att sen vänta, och vänta, och vänta på att det är vår tid. Om vi sen inte har allt för mycket otur så är det rätt vad det är tid att kliva in till domaren som inte ska göra något annat än att fatta två beslut egentligen, dels att formellt godkänna Lukas guardian till just det, alltså att vara Lukas guardian, och dels upprätta en domstolsorder till Childrens Department att de ska undersöka/utreda om vi är lämpliga att vara föräldrar. Kenyanska myndigheter litar inte så hemskt mycket på alla våra tidigare utredningar nämligen.....

Sen är förhoppningsvis det första momentet klart och vi kan gå hem och slappna av några dagar. Förhoppningsvis inte alltför många dagar för vi hoppas givetvis att Childrens Department omedelbums ringer för att boka ett möte med oss. Vi ska träffa dem två gånger, dels på intervju på deras kontor och sen ska de också göra ett hembesök hos oss.

Det finns många anledningar till att vi vill att de ringer snabbt, självklart vill vi inte ha fler fördröjningar än vad vi haft utan ser ju helst att resten flyter på utan mankemang. Men sen är det ju också så att vi ska ha härliga besök i slutet av oktober och början av november så det hade ju varit väldigt skönt om Childrens var avklarat då så vi inte är så upplåsta. Dessutom är det ju så att moster Lisa kommer på besök den 17 oktober och vem vore väl bättre barnvakt då än hon? Ja för det är faktiskt så att till intervjun på Childrens Department får vi inte lov att ta med oss barnen.... Stämmer väl bra överens med alla anknytningsteorier eller? Hur som helst så är vi inte alls rädda för att lämna honom till någon av våra grannar här, men visst hade det varit kul om moster Lisa hade fått byta en eller annan bajsblöja medan vi är borta ;)

Efter att Childrens Department gjort sin utredning av oss och skrivit klart sin rapport samt att Lukas guardian skrivit sin rapport om oss så kan vi så småningom se fram emot vår "hearing" i domstolen. På hearingen läggs alla rapporter fram och domaren får sen avgöra om vi juridiskt ska få kalla Lukas vår son eller inte.

Detta är ännu ett tricksigt moment minst sagt..... Ja först och främst gäller det ju som vanligt att domaren dyker upp och tar sig an alla ärenden som är på listan när det är vår tur. Det händer att de inte dyker upp och då får man så klart vänta till en annan fredag.

Sen är det ju det där med domarna också. Fram till sommaruppehållet var det tre domare som arbetade med adoptionsärenden. Två av dem var då relativt pålitliga och lämnade förhållandevis snabbt domsluten medan den tredje var av mer opålitlig karaktär och har än idag ärenden som inte fått något domslut, trots att det är över tre månader sen de familjerna hade sina hearings....

Nu hör det till saken att samtliga domare i domstolarna går genom en översyn och de intervjuas efterhand för att man ska bedöma deras lämplighet. De två första domarna är intervjuade och är tillbaka i tjänst. Den tredje intervjuades i förra veckan och ännu vet vi inte resultatet. Hon har i vart fall inte arbetat efter uppehållet och vi som ska ha våra hearings i höst ser gärna att det fortsätter så.... Dock är det så att den domare som hade hearingen måste avsluta ärendet, dvs avkunna domslut eller judgement som vi säger vilket gör att vi hoppas att hon får in och avsluta våra vänners ärende så att de till sist kan få sitt kraftigt försenade judgement!! Men som sagt - sen får hon gärna hålla sig borta!

Tiden mellan hearing och judgement har varierat väldigt och har till stor utsträckning också berott på vilken domare man får vid hearing. Förra fredagen var det ett antal familjer som var uppe i domstolen för hearing, de hade en vansinnig tur och fick den vikarierande domaren som var väldigt generös. Han delade nämligen ut judgement direkt i samband med hearingen!! Och så har även skett med någon av de ordinarie domarna bakåt i tiden också. Så lyckas vi med det så är det ju fantastiskt men inte något som vi räknar med. 4-6 veckor mellan hearing och judgement får vi nog allt vara beredda på. Men vi hoppas ju att det i alla fall inte blir över 15 veckor som rekordet är nu..... Målbilden vi har är att få ha hearing innan jul och förhoppningsvis judgement efter juluppehållet. Blir det så får vi nog vara nöjda med tanke på att vi är ganska "sena in i domstolsprocessen". Blir det så väl så att det blir judgement innan jul - ja då är det ju helt fantastiskt!

Efter vi har fått vårt judgement så är Lukas juridiskt vår son. Efter det väntar ytterligare pappersarbete så klart - vad trodde ni?!

Vi ska också få ut vår "adoption order" från domstolen. När vi fått ut det så är det ett antal papper till som ska tas fram i viss ordning, det är ett par intyg, tillfälligt pass till barnet och visum för barnet. Efter det är det förhoppningsvis klart :) Denna del som följer efter judgement kan ta lite varierande tid men vi räknar med att det tar ungefär en månad att få allt detta klart. Sen kan vi åka hem!

Så som ni förstår så är det ett antal olika moment som om det vill sig illa kan haka upp sig och försena oss här. Vi hoppas ju att vi haft vårt elände men visa av de senaste månadernas diverse strul som rimligtvis inte ska behövas så låter vi osvuret vara bäst. Vi får helt enkelt gilla läget - det är ingenting vi själva kan påverka och vi kommer hem när vi kommer helt enkelt!

Men ni kan ju gärna hjälpa oss att hålla tummarna för att det ska gå relativt smärtfritt och snabbt! Ni kan börja på torsdag i nästa vecka när listan till domstolsförhandlingarna på fredag kommer.
Det är "The Lista med stort L" och där vill vi vara med! Sen lär ni få veta hur det har gått framåt fredag kväll....

På lördag nästa vecka blir det till att hitta på något roligt oavsett hur det går på fredag. Vi firar om det går som vi vill och tröstar oss om det inte! Vi har bara inte bestämt ännu vad vi ska hitta på men nåt roligt får det bli :)

Nu ska vi hålla lördagkväll här också - hoppas att ni också har det oavsett var ni befinner er :)

Kram från Sara!

Semester!

Som vi berättade i tidigare inlägg så bokade vi ju hastigt och lustigt en resa till kusten och Mombasa för ett tag sen. För snart en månad sen (hjälp vad tiden går...)  var det så dags och vi lämnade ett halvmulet Nairobi och begav oss med flyg mot Mombasa!

 

Mombasa ligger inte så långt från Nairobi egentligen (ca 30 mil om jag minns rätt) men landvägen är ett betydligt sämre sätt att ta sig dit än med flyg. Flyget tar ca 40 minuter så det är en helt ok sträcka :) Ett annat alternativ är att ta sig dit med nattåg och det är vi också sugna på att göra innan vårt äventyr här är över men den här gången blev det alltså flyg.

 

 

Det var ju med största säkerhet första gången som Lukas flyger men i vanlig ordning så tog han det också med ro så klart! Satt i selen på Bennys mage och hade fullt upp att titta på allt som hände runtomkring.





 

Kenya är ett fantastiskt land och nu fick vi också möjlighet att se lite grann från ovan också. Tyvärr var det relativt molnigt men innan vi kom ovanför molnen så hann vi se lite i alla fall.

 



 

 

Ovanför molnen lyste solen och blänkte på flygplansvingarna. Även ovanför molnen så kunde vi faktiskt se en del av Afrika - upphöjningen ni ser i bakgrunden är Kilimanjaro, Afrikas högsta berg, som sticker upp ovanför molntäcket!

 



 

När vi närmade oss landningen i Mombasa så visade sig en annan typ av landskap, kulligt och med massa sankmarker innanför kustremsan.

 

 

När vi kommit ut från ankomsthallen på flygplatsen så väntade vår taxi på oss. Det var oerhört varmt och fuktigt! Men samtidigt en helt annan luft i Nairobi.

 

Vi åkte en bit norrut och kom på vägen genom en del av själva Mombasa stad. Trafiken i Mombasa är minst lika galen som i Nairobi men en stor skillnad är att det i princip bara är matatus (minibussar) och inga bussar. Däremot fick vi ett kärt återseende från vår Indienresa - i Mombasa är också Tuk-tuk jättevanliga!!

 



 

Efter en svettig timme i taxin så var vi så där - på Sentido Neptune Beach!

 

 

Oj så gött det var att komma ur taxin och in i den svala öppna foajen. På vägen in så såg vi vårt första djur - nämligen den här fantastiska ödlan som satt på en vägg! Visst är det häftiga färger!?

 



 

Vi installerade oss snabbt i vårt rum och konstaterade att vi faktiskt hade havsutsikt! Inte någon stor balkong men tillräckligt för att vi skulle kunna komma ut och se HAVET!! Underbart! Och en härlig svalkande bris med en doft av hav slog emot oss, något helt annat än avgaserna i Nairobi :)

Hotellet var inte jättestort, åtminstone kändes det inte som att det var så väldigt mycket folk som bodde där just när vi var där i alla fall.  Mest pensionärer från Europa kändes det som, vi hörde bland annat franska, tyska, engelska, polska och ryska bland gästerna. Vi var definitivt den enda barnfamiljen på plats i alla fall! Så ni kan ju gissa att Lukas blev väl omhändertagen av både personal och andra gäster.... Och det har han ju inget emot :)

 

Eftersom det inte var så mycket gäster så var det varken trängsel i pool eller bland solstolarna - väldigt skönt! Jag avskyr när det är folk överallt och man ska behöva gå upp med tuppen för att överhuvudtaget ska få sig en solstol, men det slapp vi verkligen. Lugnt och skönt var bara förnamnet!

 

Och inte nog med att det var pool med varmt vatten - det fanns ju ett helt hav också att njuta i :) Det blåste litegrann hela tiden vi var där och det innebär ju att det var lite vågor. Häftigt tycker vi vuxna men när man inte är så stor över marken så är det klart lite läskigt med vågorna!

 

Tur att man kan hålla pappa i handen!

 

 

Och vilka framsteg Lukas gjorde i vattnet under de dagarna vi var där! Vi har ju hört om många av de andra barnen här som formligen bott i vattnet efter det att de varit på varmare breddgrader och tränat upp vattenvanan och det kan vi nu verkligen skriva under på vi också. Vi har ju pool här också på Gemina Court men den har ju varit periodvis ruskigt kall så det är ju inte långa stunder som Lukas kunnat vara i. Men här på kusten så var ju inte det något som helst problem och då exploderade ju också färdigheterna :)

 

Nu flyter han själv och hittar själv balansen i vattnet. Det är inte heller läskigt längre att få vatten över huvudet, han vet att han flyter upp igen med hjälp av armpuffarna. Och det var så roligt att se när han kom underfund med hur han skulle förflytta sig i vattnet, snurra runt och ömsom ha fötterna framför och ömsom bakom sig själv!

 

 

Det var till och med så fantastiskt att vi inte behövde gå upp för att vila middag alla dagarna - det gick lika bra att vila på en solstol i skuggan med mammas sarong som täcke! Och då kunde ju mamman och pappan få ligga kvar och slappa i sol och skugga också - härligt!

 



 

Nämnde jag att vi hade all-inclusive? Tja det hade vi i alla fall och om man har det så är det klart att man sitter i baren och dricker sin välling - eller?! :)

 



 

Väldigt lyxigt att gå till dukade bord tre gånger om dagen och bara gå till baren om man var sugen på något att dricka!

 

Tja, vad gjorde vi mer då under våra härliga dagar vid kusten? Inte mycket ska väl erkännas....stället inbjuder verkligen till att bara relaxa! Men bara på stranden fanns ju massor att titta på under dagarna.

 

Kenyanskor med fantastiskt balanssinne till exempel.

 



Kameler som svalkade fötterna i havet.

Kameltaxi.

 

Kameltaxi som hade paus :)

 





Segelbåtar och katamaraner, mer eller mindre hemmagjorda.

 

 

Försäljare och saker till försäljning, bland annat härliga saronger med mera.

 



 

Hotellets egen ap-terrorist som var expert på att stjäla allt han kom åt från matborden... Ruskigt snabb var han. Snabbare än Benny vid vår första frukost....

 



 

 

Ja och Lukas han hade ju fullt upp med att underhålla personalen..... Trädgårdsmästaren till exempel.

 



 

Och städerskan....

 

Och killen från underhållningspatrullen...

 



 

Näst sista dagen bestämde vi oss i alla fall för att göra en utflykt ut på havet med en glasbottenbåt. Skönt att göra något annat och det var riktigt härligt att komma ut en bit på havet.

 

Lukas tyckte också att det var härligt. Och nej, han hade ingen flytväst på sig....och inte hans oansvariga föräldrar heller men det gick bra i alla fall.... ;)

 

 

 

I ärlighetens namn så hade vi nog föreställt oss att det skulle vara lite mer glasbotten på båten men istället så var det en liten "låda" som vi kunde titta ner i. Men det var helt ok ändå, vi var bara vi och ett par till på båten så det var ingen trängsel ändå!

 

Det var spännande att titta under hela färden för att se om det var någon häftig fisk som dök upp!

 





 

Vi kom ut till ett rev där det var dags att titta närmare på livet under ytan! En av killarna på båten dök ner under båten och matade fiskarna med bröd. Massor av härliga fiskar (fina akvariefiskar) dök upp och ville ha sin del av kakan! Oerhört vackra var de, tyvärr svåra att återge på bild...

 

 

 

Sen fick vi själva möjlighet att snorkla! Det var vi tyvärr inte förberedda på men tyskarna som var med oss på turen passade på. Jag är inte så förtjust i att snorkla och Benny var ju inte helt bra i sitt ben så han ville inte chansa. Men vi följde istället skådespelet från båten!
Vi matade fiskarna som snabbt simmade fram och snappade åt sig en brödbit. Bitvis var det som att vattnet kokade när alla fiskarna kom!

 

 

Lukas fick också mata fiskarna och det gillade han. Det största problemet vi hade var att hålla uppsikt så att han inte matade sig själv istället..... Han fattade inte riktigt varför fiskarna skulle ha ALLT brödet! Ruskigt snabb var han på att peta in det i sin egen mun istället det lilla matvraket :)

 

Efter nån timmes tid ute på havet så var det dags att åka åter. Nu längs med en bit av kusten och det tog en liten stund att komma "hem" igen.  

Och som vanligt när vi befinner oss i någon form av rörligt fordon så somnade vår lille plutt :) Sjön kan ta musten ur vem som helst!

I övrigt tog vi det mest lugnt och sög ut så mycket som vi bara kunde av den härliga havsluften. Vi grävde lite i sanden och det gillade Lukas så klart - tänk en gigantisk sandlåda!!

Pappans och sonens fotspår i sanden :) 

Någonting som jag tidigare inte stött på så tydligt är tidvattnet som var väldigt påtagligt på stranden! Vid baren satt en liten skylt som talade om exakt när det var som högst, och lägst, vattenstånd varje dag.

 

Och när vattnet var som lägst så var det helt plötsligt väldigt mycket strand utanför hotellet!

 

Båtarna låg på havsbotten! Tänk att det kan vara sån skillnad mellan högvatten och lågvatten, när det var högvatten så fick försäljarna flytta sina saker nästan ända in till muren istället!

Och helt plötsligt blev det så långgrunt så att det inte ens gick att bada! Men å andra sidan så kunde man ju sitta i vattnet och leka med sanden och vattnet! Det var ju också ruskigt mysigt faktiskt!

 

Fantastiskt vit, men ganska grovkornig, är sanden.

Vi hade fem fantastiska dygn vid kusten och det var blandade känslor att åka hemåt mot Nairobi igen. Men vi konstaterade att det var ganska lagom med fem dygn, det var till och med ganska skönt att komma hem igen! Även om vi kände redan när vi landade hur mycket sämre luften är här i storstan... Men trots allt är det ju "hemma" för oss - borta bra men hemma bäst!

Dessutom är det ju så att det inte dröjer så fasligt länge tills vi återvänder... I mitten av november så får vi besök igen och önskemålet från de gästerna är att åka till kusten - och det är väl klart att vi ställer upp då :) Ingen större uppoffring att åka dit igen direkt!

På återhörande!

//Sara