Ovisst är trist!

Nu är ytterligare en arbetsvecka till ända och vi är inte ett dugg klokare än förra helgen. Eller jo, det är vi kanske. Förra helgen var läget också ovisst men då visste vi å andra sidan inte vilka eländiga besked vi skulle få i onsdags....

Just nu sitter vi rätt illa i skiten faktiskt om jag ska vara riktigt ärlig! Vårt ärende är fryst i domstolen eftersom den domare som vi hade vid vår hearing fått sparken som ni vet och som nu överklagat grunderna till hans avskedande! Det är själva överklagandet som ställer till det för oss. Hade han inte överklagat, eller om Court of Appeal avslagit hans ansökan, så hade det förmodligen varit mindre problem. Så länge som hans sak "lever" så fryses hans pågående ärenden.... Snacka om Moment 22 för oss.... De nya domarna har alltså inte mandat att skicka hem oss och det fick vår advokat och jag höra genom båda öronen i rätten i onsdags. Stendött läge alltså minst sagt.

Det som hänt sen dess är att vår advokat och några till (vi är tydligen inte ensamma) gjort en skrivelse till domarnas chef Chief of Justice, där de informerar denne om läget och samtidigt yrkar att han ger familjerättsdomarna utökad jurisdiktion att slutföra våra ärenden för att vi och våra barn inte ska hamna i kläm. Hur Chief of Justice tänker kring detta har vi ingen aning om. Vi kan bara hoppas att det bakom den titeln finns en sund, förnuftig människa som kan se vårt problem. Tyvärr finns här alltför många myndighetspersoner som har helt motsatta egenskaper så vårt hopp är inte stort. Men hoppas är allt vi kan göra så det fortsätter vi, trots att allt just nu känns väldigt hopplöst.

Det blir svårare och svårare att hålla modet uppe allt som dagarna går. Hade vi inte blivit strukna på vår hearing som vi kunde haft 30 november så kunde vi varit hemfärdiga nu. Igår kväll vinkade vi av en dansk familj som varit i Kenya två veckor längre än oss men som hade hearing en vecka innan oss. Domslut fick de 20 december, samma datum som vi hade om inte domaren valt att ta tidigt jullov. På söndag åker en svensk familj som kom hit en månad efter oss. Och med start på fredag så börjar domslut trilla in för familjer som haft hearing efter juluppehållet. Rätt tufft att hålla modet uppe när vi inte ens har en indikation på när det är vår tur kan jag meddela. Det känns för jävligt och ni får ursäkta mitt ordval, hittar just nu inget bättre alternativ.

För var dag som går utan besked dras vår vistelse längre och längre ut på tiden. Inte i min vildaste fantasi trodde vi att vi skulle spränga 9-månadersstrecket men det är nu ett faktum. Vi har också skojat om att vi kommer vara kvar här över Lukas 2-årsdag den 24 april. Det är inget skämt längre. Anledningen till att vi inte skämtar om det längre stavas VALET. Vid förra valet 2007 var det mycket oroligheter i Kenya. Nu tror man inte att det ska bli alls på samma sätt i år men det är det ju så klart ingen som kan förutsäga i förväg. Det som vi däremot har misstänkt, som ingen velat kännas vid men som vi igår fick bekräftat av relativt insatt källa är att Kenya stänger ner under valet. Igår fick vi höra att samtliga myndigheter och officiella funktioner stänger en vecka före och en vecka efter valet... Förvånar mig inte ett dugg. Finns det minsta anledning att stänga verksamheter här så gör man gärna det. Valet går av stapeln den 4 mars så ni kan ju räkna själv... Dessutom kommer ju påsken därefter. Då stänger domstolen i fyra veckor av den anledningen. Tack och tjena, april here we come... I bästa fall kanske... Tur vi inte har facit ännu.

Nej nu får det vara färdiggnällt, inget blir bättre av det. Men ibland så är det ju skönt att få gnälla av sig lite. Det är ju heller ingen som tvingar er att läsa så har ni tagit er hela vägen hit får ni skylla er själv :) Haha!

Nu ska jag kliva i duschen. Vi har inga direkta planer för den här dagen men det duger ju inte att sitta här i pyjamas hela dagen!
Hoppas i alla fall att ni får en bra helg :)

//Sara