Kenyansk byggarbetare för en dag

Tiden i Kenya kan bli dryg och enformig om man inte tar sig för något. En del undrar vad man gör här. Vi har ju två affärer inom 2-300 m från vårt boende, så ena dagen går vi till den ena affären och nästa till den andra. Det är en dagsutflykt att gå till affären, för mer hinner man inte med.. :)
Men sen kan man ju hitta på andra saker oxå, som jag,Benny, gjort.
Det finns en familj här nere, vars pappa arbetar som missionär, och han undrade om det fanns någon som vill ställa upp och hjälpa till att bygga hus åt en kvinna och hennes tre söner. Familjen bor i det stora slumområdet Kibera och kvinnan är änka. För många år sedan, 1990-talet, så köpte familjen en bit mark en bra bit utanför staden. Men sen blev det inte mer. Maken dog och pengarna sinade. Men nu så fanns det hjälp att få, så jag tog chansen att få följa med och göra det lilla jag kunde. Det vill säga inte mycket vad det gäller själva husbygget. Men om vi tar det från början av dagen som var i måndags, så började det så här.

Pappa J hade bestämt med familjen om att dom skulle ses vid en av dom affärerna en bit härifrån, kl 0630 på morgonen. Så vi körde från vårt boende 0630, för han visste att nu är det ju Kenyaner vi ska jobba med. Så när kl var 0700 satt vi fortfarande och väntade i bilen. Men de kom 10 minuter senare.
Inlastade i bilen kom vi iväg 0725. Vi for iväg i rusningstrafik, :) , för att möta upp en annan pastor som jobbar i Kibera. Han skulle ha beställt varor, virke och plåt, hos en leverantör. Det skulle bara lastas och sen köras ut. Men när vi mötte honom, hade det blivit ändrade planer. En annan leverantör skulle förse oss med varorna. Och på det stället, som låg på andra sidan gatan, hade inte de måtten på virket som vi skulle ha, utan fick således börja mäta o kapa till det vi ville ha. Efter mycket om o men, så kom vi iväg, i alla fall vi som satt i bilen. Vi mötte upp en del arbetare som skulle hjälpa oss, vi tog deras verktyg i bilen, och sen skulle de ta Matatu, en sorts taxi, tills de kom så nära de kunde dit vi skulle. Sen skulle pappa J hämta dem o köra in dem sista biten till tomten.

Vi körde vidare och plockade upp ytterligare en person som pappa J jobbar med. Vi var nu 6 pers i bilen, och skulle hämta upp en till. Men när vi stannade för att plocka upp honom så skulle hans fru och deras barn med. Så det blev ganska fullt i bilen. Och tungt.

Färden fortsatte mot målet. Det skulle bli mycket körande denna dagen. Uppskttar att klockan nu var ungefär 1000.

Framme vid infarten som skulle ta oss sista biten mot slutmålet kom så nästa bakslag. Det hade nämigen regnat så pass mycket på kvällen innan, att vägen var nästan oframkomlig. Vi fick en bil framför oss, en mindre personbil utan fyrhjulsdrift. Han tog sig fram bra så vi tänkte att det ska nog gå bra för oss oxå. Jodå, det gjorde det, iaf den första vägen. Vi skulle köra på tre olika vägar innan vi var framme. Vi nästa väg fick flertalet av oss gå ut bilen o gå, för att pappa J överhuvudtaget skulle ha en chans att ta sig fram. Tills slut var vi framme. Klockan var då ca 1120. Och då hade tydligen inte lastbilen ens kört från Nairobi!!!

Ja, det här är vägstandarden ungefär....Kanske en av de bättre sträckorna om man ska vara ärlig!

Det som mer skulle uträttas den dagen var, att pappa J skulle hämta lunchmat, hämta byggarna ute vid vägen och ut och visa lastbilen in.

Vi kom snabbt fram till att lastbilen skulle ALDRIG komma fram den vägen vi kört.
Sa till pappa J att "det vore konstigt om det inte fanns en annan väg in från andra sidan". Ja, det hade han oxå funderat på, så vi frågade en man som bodde där och jodå, visst fanns det andra vägar.  Den mannen och en till följde med mig och pappa J för att visa hur vi skulle köra. Vi tog en väg ut och ytterligare en annan in. Lasbilen hade vid det laget hunnit köra en bra bit in på väg nummer tre, alltså låg han före oss nu, och han hade dessutom med sig arbetarna som vi skulle kört och hämtat sen. . Vi kom ifatt honom och se, det var ju rena rama" highway" jämfört med den vi tog in med bilen första gången. Så när lastbilen så kom till platsen var kl 1300!!!

Lastbilen med byggmaterial kom fram till sist.



Nu blev det mer fart, för det ska ju sägas att det blir fort mörkt, så det gällde ju att ligga i om det skulle bli något gjort. Vi kom fram till att det skulle ta oss minst två timmar att köra tillbaka och hämta maten som var tillagad där pappa J jobbar. Det ordnades med taxi transport så vi mötte dem en bit utmed vägen. Så tre gånger åkte vi ut och in på dessa små grusvägar, grus o grus, mest lera o sten...

Pastorn från Kibera och pappa J fick agera mobilmast eftersom täckningen inte var den bästa!

Det var uppskattat när väl maten anlände. Mycket god mat, en köttgryta och ris. Smaskens.

MAT!!!

Sen efter maten så blev det inte så mycket gjort. Efter diverse samspråk om hur nästa byggdag skulle se ut och vilka som skulle med, så gick färden hemåt ca 1700. Med stora regnmoln i antågande så ville vi ut från de små vägarna innan vi blev fast där inne. Hemfärden gick utan missöden, men vi hamnade lite i rusningstrafik igen. Så hemkomsten blev strax efter 1915. En resa på 40 kilometer....

En fantastisk dag att få vara med om, trots att jag inte kunde bidra med så mycket mer än mitt sällskap.

Själva byggprincipen går ut på att man gräver hål för varje stolpe, som består av ett träslag som inte ruttnar eller angrips av termiter. Sen gör man stommen mellan dessa stolpar och sen plåtklär man hela huset, med undantag för fönster och dörrar. Golvet gjuter man efteråt. Så det är lite annorlunda byggsätt här.

Stolparna är satta och stagas upp.

Första takstolen rest.

Så här efteråt, så är jag glad att jag ändå fick vara med. Fick se en fantastisk sida av Kenya, kullar, slätter och allt är grönt o fint, just nu i alla fall.

Tack pappa J för en trevlig dag. Hoppas få följa med ut en annan dag för att få se hur resultatet blev.

För er som vill följa arbetet som pappa J gör i Kenya och bygget så kan ni följa den här länken:
http://mwanangu.blogg.se/

//Benny