Nairobi National Park x 2

Under våra "besöksveckor" hann vi, ja i alla fall jag, med att besöka Nairobi National Park inte mindre än två gånger! Parken är fantastisk som jag berättat om innan så det var inte alls något besvär att ta med både Lisa och familjen Sonesson dit! Alltid händer det nåt som man inte varit med om, eller så får man se något man inte sett tidigare.

Vi börjar med dagen som vi hade med moster Lisa!

Eftersom vi inte var fullt i bilen så fick vi glädjen att ha med mamma A och lille E också på vår utflykt! Innan safaribilen kom på lördagsmorgonen så fick i rasta av våra morgonpigga söner lite en bit från lägenheterna för annars hade de nog väckt hela komplexet.... De var rysligt pigga och livliga nämligen :) Geminas cyklar är en riktig höjdare!

Morgonpigga Lukas och E i full fart!

 Väl inkomna i parken så blev vi väldigt väl välkomnade av den här ståtliga filuren!

Välkomna :)

Lisa fick se sina första giraffer på riktigt nära håll. Hon tyckte dock att de hade något lågt ansatt hals.... Snacka om att vara utställningsskadad ;)

 

 Färden gick vidare och ganska snart förstod vi att vår chaufför/guide fått någon form av tips för helt plötsligt körde han väldigt målinriktat kan man säga. Och mycket riktigt, snart hade vi åkt fatt den här damen som var ute på promenad!!

 

En stor kraftig lejonhona som gick på vägen precis framför fordonen!

Hon gjorde sig ingen brådska och vi följde henne en bra stund. Guiden berättade att han träffat på henne dagen innan och då hade hon ungar med sig! Och detta var ungefär i det området som vi befann oss! Spännande - lejonungar hade ju varit helt fantastiskt att få se!!!

 

Ibland stannade hon till för att spana mer noggrannt

Vi upptäckte efter en stund att hon hade fullt fokus på en flock med bland annat hartebeest som hon nog tänkt sig till middag. Hon spanade och smög en lång, lång stund och vi följde henne på avstånd. Smög sig närmare inpå dem med vinden som skydd. Riktigt spännande var det. Tyvärr så flyttade sig antilopflocken längre bort från henne och vi konstaterade att det nog inte skulle bli någon jakt ändå så vi beslutade oss för att lämna henne. Några ungar fick vi tyvärr inte heller se men vi får väl hoppas att hon hittade någon mat med sig hem till dem i alla fall.

 

 

Lejonspaning! Nja - vissa var ju lite trötta vid det tillfället :)

Vi åkte vidare och under dagen fick vi se massor av djur. Fantastiskt lagom safariväder hade vi också, inte för varmt och inte för kallt.

Äntligen fick jag ett bra kort på en av mina favoritfåglar!

Pärlhöna (Helmeted Guineafowl)

 Impalan är en fantastiskt vacker antilop!

Impalafamilj

Vi beslutade oss för att strunta i promenaden ner till floden eftersom vi nog tyckte att det var lite väl läskigt förra gången.... så istället tog vi bara en kort paus vid "hippo-poolen" och sträckte lite på benen.

Paus i spanandet - Lisa och jag i bilen

Efter den korta pausen så blev det en kort men återigen målmedveten liten färd en bit längre bort. Vi förstod även här att chauffören fått ett tips! Och mycket riktigt - nu fick vi se en stor sten som rörde sig - eller jag menar så klart en noshörning!

Han var däremot inte så himla sugen på att visa upp sig i helfigur, antingen gick han med huvudet långt ner i gräset eller så vände han rumpan till :) Men rätt nära kom vi i alla fall!

Och inte nog med det - på samma ställe fick vi se enormt mycket giraffer och även zebror! Visst är det fantastiskt?!

Vi förflyttade oss med bilen en bit och följde noshörningen bortåt, men riktigt bra bilder fick vi tyvärr inte. 

Däremot kom vi väldigt nära girafferna till killarnas stora glädje! Lisa fick på köpet en ny kompis i lille E som nog tyckte att Lisa var rätt cool :)

Giraffspaning för stora och små

Jag kan inte riktigt sluta att fascineras av att parken ligger så extremt nära Nairobi City så därför får ni ännu en bild till livs på Nairobis skyline sett från savannen :)

I en annan del av parken så såg vi rätt vad det var två nya rörliga "stenar" på ganska långt håll! Chauffören tog oss lite närmare, riktigt nära kom vi aldrig men i alla fall tillräckligt för att kunna se dem som vi ville! Noshörningen är ett häftigt djur tycker jag och även om den är väldigt hotad på sina ställen så är chansen väldigt god att se den just här i Nairobi National Park.

Dessa två hade nog precis tagit sig ett litet dopp i någon gyttjepöl tror vi

Inflygningen till båda Nairobis flygplatser går i princip rakt över nationalparken så vi hann med att se massor av flygplan som var på väg ner. Bland annat det här som seglar in rätt över noshörningarna :)

 

 Det var väl i princip höjdpunkterna från dagen med Lisa, visst såg vi oändligt mycket mer djur än så här men mycket har jag ju redan visat för er i tidigare inlägg så det behöver jag ju inte tjata om :)

Men en sak som vi inte fick se förra gången i parken var platsen som kallas "Ivory Memorial Burning Site". Platsen ligger precis vid infarten/utfarten till parken och är numera en liten picknickplats.

Vid Ivory Memorial Burning Site hölls en manifestation 1989 då myndigheter brände 13 ton beslagtaget elfenben till ett värde av 60 miljoner KSH (ca 5 miljoner SEK) för att uppmärksamma och försöka stoppa den illegala handeln med elfenben. Kvar finns nu själva platsen där man brände och information om tjuvjakten i Afrika. Det är förfärligt när man tänker hur många elefanter och noshörningar som fått sätta livet till för att det finns en efterfrågan på just elfenben. Under 1989 uppskattar man att det skjöts 1000 elefanter i månaden på grund av detta :(

I samband med detta förklarades krig mot tjuvskyttar i Kenya och man har lyckats ganska väl med att bekämpa dem men fortfarande nås vi av nyheter att stora elfenbensbeslag har gjorts i bland annat kenyanska hamnar. Blä är vad det är!

 

På väg ut från parken var det faktiskt en som sa hejdå till oss också :)

 





 

Och för er som inte har varit på safari en hel dag så har vi nu ett ytterligare vittne på att man blir rätt trött!!

 

Förra veckan så bokade vi än en gång en tur till parken men då var det dags för familjen Sonessons första safari!

Obligatoriskt stopp på toa innan man kör in genom grinden brukar vi rekommendera.... Och redan där börjar underhållningen :)

Först har vi den obligatoriska "anti-korruptions-skylten" som man ser lite här och var i Nairobi. Visst är det fantastiskt att det finns en hotline dit man kan ringa för att rapportera mutor och korruption :) Känns ganska avlägset Sverige eller hur? Nog för att jag tror att det behövs - frågan är bara hur många som verkligen använder det?

 

På den andra toaväggen satt ett anslag som jag inte sett tidigare men som också är lite typiskt Kenya :) Var snälla och tvätta inte era fötter här. Om du gör så så får du böta 1000 KSH (80 SEK). 

 

Genast uppstår ju ett antal frågor i mitt huvud i alla fall... För det första - varför skulle jag vilja tvätta fötterna i handfatet på toaletten utanför gaten till Nairobi National Park? Men om nu så skulle vara fallet av någon anledning, om jag skulle vara så desperat, då skulle jag nog kunna tänka mig att betala 80 kronor för att göra det.... Men det är ju jag det :)

 

Nåväl, lite vanlig safari nu då.....

 

Den här turen möttes vi inte av giraffer utan istället av bufflar! Men lika nära vägkanten stod även dessa. Om man ska gå historien i förväg så skulle man kunna säga att bufflar spelar en ganska stor roll i själva safariupplevelsen den här dagen......

 

Matilda på buffelspaning!

 Även den här turen så hade jag förmånen att kunna pricka av några nya djur som vi inte sett tidigare. Bland annat den här rådjursliknande saken som vi tror kan vara en "Bushbuck".

Vi stötte på ytterligare några bufflar, bland annat de här två småsura gentlemännen som inte hade stor lust att flytta sig från vägen.

 

Speciellt nummer två var en riktig surpelle!! Han stod kvar på vägen in i det längsta och gick sen till sist åt sidan så vi kunde passera. Väl ute i det långa gräset så gjorde han två hastiga fnysande utfall mot oss och jag kan säga att jag blev riktigt överraskad - så snabb han var!! Han gillade oss inte alls....

 

Nu hör det ju till saken att vi kanske skulle lyssnat bättre på surpellen och valt en annan väg än den som han vaktade.....

 

Ungefär hundra meter längre fram var nämligen minst sagt liiiiiiite småsmort och lerigt på vägen. Chauffören tog bra fart men icke - vi fastnade som bara den!!

 

Han gjorde flera försök att få oss loss men vi gled bara djupare och djupare i leran. När det började osa bränt om bilen så konstaterade vi att det inte fanns något att göra mer än att kliva ut och putta! Lagom kul med en folkilsken buffel en bit bort.... men vad gör man?!

 

 

Emily erbjöd sig kvickt att hålla utkik..... Givetvis inifrån bilen då så klart :)

Måns blev kissnödig och fick hjälp av Carina. Vad Matilda gjorde är lite oklart men hon hade i alla fall min kamera :)

 

Kvar var då jag och Alvar som gjorde vårt bästa för att få bilen att få fäste......

 

 

 

Ja okej - jag tog kanske nån liten paus.....

 



 

 

Bilen rök och leran sprätte åt alla håll - framförallt när vi väl fick fäste..... Har aldrig varit så sprutlackerad i hela mitt liv tror jag!!! Vi hade nog lera på de flesta ställena på i alla fall framsidan på kroppen.... Och inte minst i huvudet - jag hade lera kvar i hårbotten på kvällen efter jag hade duschat!

 

 

Fruktansvärt roligt var det i alla fall och det var tur att inte jag var kissnödig för då hade det hänt en olycka! Jag skrattade så jag höll på att gå åt :)

 

Men efter ett antal våtservetter så kunde vi ge oss på vägen igen! Många goda skratt rikare ;)

 

Kaktusarna blommar nu - visst är det en fantastiskt vacker kontrast till den piggiga kaktusen?



Efter lite körning hamnade vi vid ett vattenhål dit flera zebraflockar var på väg. Vi stannade en stund och tittade på dem i lugn och ro medan de närmade sig vattenhålet.



Men vi förstod snart att nånting störde dem. Zebrorna verkade synbart nervösa och hade full koll i riktning till vänster om oss. Förmodligen så hade de vittring på någonting.

Så småningom så vågade sig några modiga djur ner till vattnet och drack. Men långt ifrån alla fick sig något vatten till livs innan de gav sig av igen.

 

 

Och ser man på den här zebrans bak så förstår man varför just den var extra nervös. Förmodligen har hon varit med om någon riskfylld upplevelse innan med tanke på ärret.

 

 

 På väg från vattenhålet så visade Matilda prov på utmärkt djurhittande!!! Hon fick oss att stanna snabbt och vända om för att förfölja det här lilla kattdjuret.

 

Minsann om det inte var den ovanliga servalen som verkligen inte är lätt att hitta! Och det var i grevens tid att Matilda såg den för efter bara en liten stund så hade den gömt sig i den här vassruggen och var fullständigt omöjlig att se! Bra gjort Matilda!

 

Färden gick vidare och minsann om vi inte fick se en ensammen gnu tillsammans med hartebeestarna! Ja just nu finns det inte så många gnuer i nationalparken så den här var verkligen den enda som vi såg :) Lite skillnad mot när vi var i Masai Mara med de hundratusentals vi såg där!

 

 

Sen var det Alvars tur att visa prov på mästerligt djurhittande! På långt, långt håll så siktade han en noshörning med unge!!! Så det var bara att gasa på för att försöka hitta ett sätt att komma närmare dem.

 

I de statliga nationalparkerna är det absolut förbjudet att köra utanför vägsystemet. Det är en bra regel tycker jag men nackdelen är att det kan vara mycket svårt att komma "direkt på" om man ser ett djur på avstånd. Så var det verkligen här. Hur vi än bar oss åt så ledde vägarna bara runt noshörningsmamman och vi kom verkligen inte närmare!

 

Men som så ofta så lyckades vi istället på färden hitta en farlig massa djur som vi förmodligen inte sett om vi inte försökt komma närmare henne! Bland annat så stötte vi på två stora noshörningar inte alls långt från vår väg! Och inte nog med det - de visade sig vara vita noshörningar som är jätteovanliga!

Vi såg också massor av fler zebror!

Matilda och Måns spanar zebror!

 Och ett zebraföl!

Mamma och barn Pumba - alltså vårtsvin!

 

 

 Och mängder av asätare!

Maraboustorkar i massor!



Och ännu fler!

En hel koloni med gamar!

Ärligt talat så undrar jag om inte Maraboustorken är den absolut fulaste fågeln som finns?! Har tidigare tyckt att gamar är fula men storkarna är baske mig strået vassare - kolla bara!!!!

 

 



Snyggve? Knappast va?

  Strutsar såg vi också i mängder. Det här gänget till exempel!

 

 

Och den här herren som gärna visade upp sin fjäderprakt. Är inte säker på att han var så nöjd med att vi parkerade så nära honom och hans följe....

 

Och tro det eller ej - vi såg faktiskt en flodhäst!!! Jo jag lovar, det är en flodhäst...men den hade inte någon större lust att visa upp sig för oss. Vi fick höra att flodhästar kan stanna under vattenytan i upp till fem minuter och den här han tränade nog för att slå någon form av rekord för han var ju hur tråkig som helst!! Kanske hade han missat Beach 2012 och höll sig helst under vattenytan?

 

Jag kan ju bara tala för mig själv men jag hade i alla fall ytterligare en underbar dag i Nairobi National Park och risken är väl oerhört överhängande att vi hinner med fler dagar där innan vi ska åka hem! Om det är någon som är sugen på att hänga med så har vi fortfarande plats för fler gäster :)

 

Det var första avsnittet i vår senaste besöksrapportering! Nu filar jag vidare på nya inlägg så hörs vi snart igen!

 

//Sara