En galen dag....

...som även kan läsas som En galla dag.
Dagen efter lukas moster, Emma, åkt hem så fick jag ont i magen. Det började som en känsla av att fått "håll" då vi gick till affären. Det fortsatte under dagen med ökade smärtor. Inga värktabletter, eller painkiller som dom säger här, hjälpte alls.
Natten flöt på bra. Men på morgonen den 24/1 så var det finito. Det gick inte längre. Bara att ringa taxi och ta sig till läkaren, en läkare som används av bl a svenska ambassaden och amerikanska ambassaden. Och av flertalet svenska adoptivfamiljer som behövt hjälp.
Så, strax innan vi kom dit, ca 100 m kvar, så hör jag ett välbekant ljud. Flap flap flap....
Ok, du har framhjulspunktering, sa jag till chauffören.
Vi kom iaf in på parkeringen så att han kunde byta hjull medans jag var hos läkaren.

Väl inne hos läkaren så blev jag väl emottagen av två indiska läkare, mycket kompetenta läkare och lugna. Dom gjorde sin undersökning och fattade misstankar om gallsten. Jag fick recept på medicin och en remiss till en annan mottagning som skulle ta blodprover och göra en scanning av magen.
Jag gick ner och hämtade ut medicinen och sen ut på parkeringen för att åka vidare till nästa ställe.
Döm om min förvåning när jag upptäcker att min chaufför inte är kvar. Jo, bilen är där men inte chauffören. Och bilen har bara tre hjul!!! Så det var bara att sätta sig o vänta. När han kom efter 40 minuter, visade det sig att när han skulle byta hjul så var det ingen luft i reserven heller. Så det var bara att åka o laga ett av dom.
När vi väl kom fram till den andra mottagningen så blev jag återigen väl mottagen. Som på alla ställe här i kenya, från minsta toalett av en städare till stora varuhus. Enda ställe man inte blir väl mottagen på är på domstolar och andra statliga inrättningar, men det har ni kanske redan förstått.
En man stod vid entren och frågade vart jag skulle. Efter att ha svarat honom tog han mna papper och åkte med mig upp två våningar och lämnade över mig och mina papper till rätt person. Det kallar jag service.
Efter att ha lämnat några tuber blod för kontroll så fick gå vidare till ett rum med en scanningmaskin. Väl omhändertagen även där. Så sa han att jag skulle lägga mig ner, vilket var näst intill omöjligt då jag inte kunde andas då jag låg ner. Men efter lite strul så låg jag där. Med en massa kall gel på magen.
Efter en stund kom så domen: Du har gallsten! Suck. Vad gör man? inget, bara att buga o tacka för tiden som varit..... Nej då, bit ihop, spotta ut stenarna o kom igen.
Så åkte vi då hem till slut. Bara för att känna mig helt slut. Så efter att anmält allt till förs.bolaget så sätter jag mig ner och slappnar av. Känner mig kass. Går och hämtar termometern och kollar. 38,8!!!
Så jag ringer till läkaren igen som beordrar mig att genast komma in igen då han får höra att det var gallsten.
Det var bara att ringa taxi igen och klä på sig, för jag började nu frysa. Jag trodde aldrig att jag skulle sitta i en bil med rutorna uppe och 28 grader ute,fullt påklädd utan att svettas.
Efter att varit hos doktorn igen, fått mer medicin och sen hem, så var jag nu ännu mer slut. Ingen mat o dricka på hela dagen tar ut sin rätt. Så sara gjorde en god morotsoppa och så slocknade jag i en fåtölj. För att lägga sig ner var inte att tänka på. Efter ett tag så började jag så svettas, febern var på väg ner och värken började avta. Så efter ytterligare en stund så provade jag att gå och lägga mig. Det funkade. Och jag tror att jag i stort sett sovit gott hela natten. Med undantag för att att jag vaknade och var totalt genomblöt av svett. men någon värk kände jag inte.
Så dessa dagar önskar man inte att någon ska få uppleva. Nu återstår bara att äta sina 6 olika mediciner så kanske det blir bra. Kanske kanske ....kan vår advokat utnyttja detta som argument för att få igenom våra papper.
Nu vila i soffan lite. Må väl alla.

//Benny