Snart vardag igen

Om några timmar så lämnar moster Emma oss igen och åker tillbaka till det kalla Sverige. Med allra största sannolikhet var det vårt sista besök här.
Sen var det ju liksom vår tur att åka till Sverige, eller!? Jag var så säker på att nu när Emma åker hem så skulle vi vara så pass klara att vi skulle kunna säga - "vi ses ju snart" eller " om en månad så är det vi som packar ihop för fullt".
Nu är det inte så och det gör mig ledsen. Vi har fortfarande ingen aning om när vi kan få resa hem. På söndag är det åtta månader sen vi lämnade Sverige. Fram tills igår så trodde jag verkligen att vi bara hade en sisådär fem-sex veckor kvar men nu är det målet nog tyvärr kört.

Nu har jag hemlängtan kan jag meddela. Jag bara längtar till den dagen jag kan skrika till alla som vill höra (och alla andra också för den delen) att "nu äntligen är det klart!" och att "nu är Lukas vår och ingen kan ändra på det!". Och förstås att få lägga ut alla underbara bilder på vår fantastiska son både här på bloggen och på Facebook! Det längtar jag efter allra mest.
Självklart längtar vi efter alla er där hemma! Jag saknar min säng, jag saknar huset, och djuren... Nästan så jag saknar jobbet också :)

Nej, nu får det vara nog med självömkan, nu får vi hoppas att det snart händer nåt. Det är bara det att vi levt med den här fullständigt odrägliga ovissheten i många månader nu och det börjar ta ut sin rätt.

Men oj vad det kommer vara tungt att lämna allt det vi har här. Kenya har för alltid fått en speciell plats i vårt hjärta och tiden här HAR varit nästan enbart fantastisk. Det är bara den där lilla detaljen domstolsväsendet som smolkar bägaren. Men det är väl som en förlossning, smärtan går över när det väl är över...

Nu så är det dags att avrunda. Nu ska vi umgås de sista timmarna med moster och sen får framtiden utvisa när vi får ses igen.

Bifogar några bilder från dagarna som gått.

Ha det så bra med er, vi hörs!

//Sara