Vill sig inte riktigt...

Precis som domstolen inte riktigt vill ge oss något besked så vill just nu inte vår blogg ladda upp några bilder.

Det innebär att det inlägg som jag håller på att producera från vår härliga lilla tripp till kaffefarmen inte riktigt blir färdigt kan man säga :( Så på det får ni allt vänta lite till! Men så är det med allt som är kopplat till Kenya just nu tror jag - det är bara att vänta!

Vi har fortfarande inte fått något besked på när vi kan tänkas få vårt judgement. Om vi nu får det vill säga. Vi har ju ett judgementdatum som är den 18 januari. Men saken är ju den att vi har ett datum hos en domare som har fått sparken.... Hmm, vad gäller då måntro?!?

Verkar inte vara någon som riktigt vill eller kan svara på det just nu. Domstolen öppnar officiellt för rättegångar först i nästa vecka men någon form av administration är ju igång även nu. Dock vet vi inte ett dugg mer än vi gjorde innan jul. Vår advokat utesluter inte att vi kan få en andra andra hearing. Det skulle i så fall bero på att ingen av de nya domarna vill ta i den avskedade domarens tidigare ärenden, vilket det ju kanske i och för sig kan vara en viss poäng med att inte göra. Det vi kan hoppas på är att vår domare trots att han inte får jobba mer efter juluppehållet, trots allt har gjort så pass mycket med våra handlingar att domslutet faktiskt är klart och väntar på att meddelas oss av en annan domare. Men som sagt, om nu en någon annan domare har lust med det....

Idag har vi i alla fall fått reda på att minst en familj (dock inte svensk) sitter i samma sits som vi. Deras advokat har i alla fall gjort en skriftlig förfrågan till domstolen om vad som ska hända för dem. Vad vår advokat har gjort eller inte gjort fram till nu vet vi inte, hon har inte hört av sig till oss sen julafton. Personligen tror jag inte att vi vet ett skit innan den 18e är passerat och vi inte fått något judgement. Då vet vi i alla fall att det datumet inte var ett dugg värt. Vad jag vet är att det är fruktansvärt frustrerande att bara sitta här och vänta, inte direkt vad vi svenskar är vana vid! Och att inte få något som helst besked tror jag skulle kunna användas som tortyrmetod.

Det vi vet nu i alla fall är att moster Emma kommer och hälsar på alldeles snart! På torsdag landar hon här i Nairobi och sen får vi ha henne här i nästan två hela veckor. Så på lördag flyger vi till kusten igen, ni vet har man gäster så får man ju offra sig lite så att de trivs :) Så det ser vi verkligen fram emot!

Ha det så bra så länge, vi hörs!

//Sara